Göteborgsposten – 22 december 1871, sida 2

Från Utlandet. En af do för Frankrike vigtigaste åtgärderna af alla är den, som afser att höja folkundervisningen från dess närvarande låga etadium. I afseende på denna folkundervisning finnes det i Frankrike få personer, om ens någon som under en lång följd af år så varmbjertadt och så vältaligt höjt sin stämma för utbredning af ljus bland massan, som den nuvarande undervisningsministern Jules Simon. På tider, då solkupplysniogen var i det herrliga landet icke allenast en modesak, utan tillochmed en angelägenhet, som motarbetades och undanträngdes af mäktiga krafter, mäktigare än kejsar Napoleon sjelf, stod ban i spetsen för några patriotiska män, hvilka egnade sig med kärlek åt populariserandet af folkupplysningens stora sak. Han och Jean Mace, författaren till det snillrika arbetet En brödtuggas historia, voro själen i de cercles, som började bildas här och hvar i stad och på land inom Frankrike, hvilka grundade sockenbiblioteker, söndagsoch småbarnsskolor och hvilkas entusiastiska medlemmar utgjorde så att säga fransyska upplagor af vår oförgätlige peripatetiker, Torsten Rudenschöld. Den varma nitälskan, Simon sålunda städse, såväl i representantkammaren, som i pressen och på folkmöten visade under många år, gjorde honom slutligen högt uppburen af massornas gunst. Det är väl möjligt, att denna något förvirrade honom och kom honom att utveckla ett visst koketteri för dessa massor; men i ett var han likväl alltid densamme: franska folket måste framför allt höjas i andligt hänseende. Då revolntionen utbröt och kejsardömet föll, inträdde Simon i den s. k. September regeringen, och då denna modifierades samt blef en regering Thiers, ingick ban i donna