Göteborgsposten – 21 december 1871, sida 1

i Irland och att bårda stormbyar uppträdt i England, gående mot Norge och Östersjön. Nya Teatern. Såsom förut nämnts, gifver det här så värderade, vi kunna säga afhållna, Åhmanska gällskapet Annandag Jul sin första representation under stundande sejour på Nya Teatern härstädes, och upptager programmet härtill, såsom annons angifver, den Öffenbachska operetten Prinsessan af Trebizonde. Mindre Teatern. Det danskaskådespelaresällskapet har under veckan utvecklat en liflig verksamhet. I Söndags gafs Overskous komedi Pak! för andra gången för alldeles fullt hus och under ett stundom stormande bifall. I Måndags uppfördes Hostrups lustspel Gjenboerne, och var återgifvandet af detta från den at Hostrup så upphöjda studentkomediens dagar berömda stycke måhända glanspunkten i de prestationer, sällskapet hittills gifvit. Herrar Cetti (löjtnant von Buddinge) och Hougaard (kopparslagaregesällen Smidt) voro äkta typiska figurer och så i alla detaljer sannt hållne, att de måste intressera hvarje vän af den dramatiska konsten. Afven i öfrigt var återgifvandet af pjesens figurer godt, särskildt förtjenar fröken F. Kruss beröm för sitt ypperliga spel såsom den koketta handtverkardottern. Om Tisdagens representation torde, med undantag af fröken Kruses utförande af Emilies Miertebanken, vara föga att säga. Deremot gifves i dag, till förmån för hr E. Jensen, Hostrups ypperliga lustspel Eventyr paa Fodreisen; och, i morgon undfägnas publikum med Holbergs komedi Den Stundeslöge. Lektor Björlings tredje föreläsning, som i går hölls i den vanliga föreläsningslokalen — Mindre Börssalen — hade till största delen fyllt denna med åhörare. Också var denna föreläsning, såsom man visste, den sista af dem lektor Björling här utfäst sig att hålla, och utan tvifvel ville mången, som ej varit närvarande vid hans båda förra begagna det enda återstående tillfället under hans nuvarande härvaro att höra prof på en föreläsningsförmåga, hvars öfverlägsna beskaffenhet redan hans första föredrag härstädes torde ha gjort tillräckligt allmänt känd och som af de båda senare långt ifrån jäfvats. Vi skola här nedan söka redogöra för hufvudsakliga innehållet af det föredrag, hvarigenom lektor Björling i går på ett glänsande sätt afslutade sin föreläsningsserie. Det har utgjort en kär id för romanförfattarne att spänna sina läsares uppmärksamhet genom att i berättelsen införa en öch samme person under olika namn, men hvars identitet vid berättelsens slut blifvit ådagalagd. I verkligheten träffar man någon gång förhållanden som äro underbarare än diktens, och vetenskapen bjuder ofta på öfverraskningar som äro större än dem romanförfattarne framställa. Den nyare tidens vetenskap har beredt oss en sådan öfverraskning genom att ådagalägga identiteten mellan två företeelser, hvilkas sammanhang knappt någon anat. Under en af de föregående föreläsningarne omtaladesstjernfallsregn och bland dem isynnerhet två, af hvilka det ena återkommer hvarje är de tre nätterna efter d. 10 Augusti och det andra d. 13 Nov: hvart 33:dje år. Tillvaron af dessa bevisar att jorden på bestämda tider inkommer i trakter af rymden, der en mängd dylika små himlakroppar finnas, af hvilka hon rycker till sig en del, utan att det dock någonsin blir minskning. Detta sista förhållande bevisar att de måste erhålla förstärkning. Man kan äfren iakttaga att dessa lysande himlakroppar röra sig efter en viss bestämd plan, att de följa en viss riktning, utstrålande från en gifven punkt, den s. k. radiationspunkten. Denna senare ligger för Augustisvärmen i stjernbilden Persens, för Novembersvärmen i stjernbilden Lejonet, hvarföre också de förra blifvit kallade perseiderna, de senare leoniderna. Det är ådagalagdt att dessa meteorströmmar kunna ej ligga i jordbanans plan — ekliptika —J utan komma från annat håll, och att de måste flyta i ring för att år från år kunna återkomma. Den tanken låg nära till hands, då man visste att alla andra himlakroppar röra sig i ellipser, att äfven meteorströmmarne skulle röra sig i ellipser. Hvarje komet är endast igenkännelig på den bana han beskritverj— på sin ellips — alla andra igenkänningstecken äro osäkra och föränderliga. Ästronomerna ha derföre vinnlagt sig om att bestämma en sådan banass elementer. Det första som dervid måste iakttagas är läget af perihelium — den punkt af banan som ligger solen närmast. Det är under det kometen befinner sig i närheten af sitt perihelium som man kan bestämma ellipsens form ochf utsträckning, ty endast under den tiden kan kometen observeras. Men om detta är svårt nog med kometerna är det ännu svårare med meteorströmmarne. Inga mödor, inga svårigheter synas dock kunna bämma menniskoanden, då den fattats af den oe;ennyttigastejbland alla lidelser, kärleken till sanningen. Bland de forskare som vinnlagt sig om san