så tilläter jng mig erinra, hvad allmänt känd är, dels att ätven under nämnde tid inträffade ganska skarpa konflikter mellan hr Carlsunc och dervarande arbetare — ett förhållande som han troligen ock drog sig till minnes då han skref sin uppsats och deri antyder att han vid sina pligters uppfyllande tog till råds en. dast sitt samvete och sin rättskänsla så ofta lugn besinning det medgaf, och dels — för att anföra el exempel — att då hr Carlsund på ett högst brutalt sätt i arbetarnes närvaro handgripligen förolämpade en af arbetscheferna, så blefvo arbetarne deraf till den grad kränkta och lugnet så betänkligt stördt, att de upp: hörde med allt arbete, och återtogo det icke förr än de fingo visshet om att hr Carlsund gifvit den förolämpade arbetschefen upprättelse, hvarefter den senare använde sitt inflytande på arbetarne och derigenom åstadkom lugn ibland dem. Men det märkvärdigaste i hr Carlsunds uppsats är den meddelade sifferredogörelsen för resultaten af Motalaverkstadens och dess filialafdelningars verksamhet från 1843 till slatet af 1866. Om man nu icke vill fästa sig dervid att uppsatsen angifves vara skrifven Åi anledning af arbetareoroligheterna vid Motala och kapten Unges rapport — med hvilka hr Carlsunds verksamhet såsom öfveringeniör ioke har något gemensamt — så är hans redogörelse i alla fall märklig derföre att den slutar med året 1866, fastän hr C. innehade sin befattning ytterligare i 3; år, oller intill d. 1 Sept. 1870; men anledningen till hr Carlsunds åtgärd att icke fortsätta sin redogörelse och med sifferuppgifter illustrera den sistantydda verksamhetsperioden är på: tagligen den, att resultaten af hr Carlsunds verksamhet under 1866—70 varit för bolaget särdeles ogynsamma. ij Om man emellertid nu blott håller sig vid den af hr C. meddelade redogörelsen, så påträflar man der en uppgitt som särskildt bör uppmärksammas: endast för ett år (1843) upptages som förlust 70,294 rdr, hvaraf den slutsats naturligen skall dragas, att bolaget sedermera icke fått vidkännas några förluster, då deremot verkliga förhållandet är att bolaget äfven sedan — hvilket jag längre ner skall visa — drabbats af många högst betydliga förluster, icke tillföljd af ogynnsamma konjunkturer, utan allenast tillföljd af hr Carlsunds obetänksamma förfaringssätt. Om man sammanlägger alla de viten och ersättningar, som bolaget fått vidkännas för arbeten hvilka hr C. åtagit sig skola utföra, men som icke förr än långt efter utsatt tid levererats, så uppgår den summan till omkring en million rdr. Skulle hr Carlsund deremot lemnat en fullständig redogörelse för resultaten af hela sin verksamhetsperiod, så hade det kuriösa förhållandet blifvit ådagalagdt, att likasom det första året (1843) lemnade 70,294 rdr såsom förlust, så var förhållandet enahanda det sista året (1870), då förlusten uppgick till 57,432 rdr enligt den till sisthållna bolagsstämma i Motala uppgjorda tablå, om hvilken äfven hr Carlsund hade kännedom då han skref sin uppsats. Det kan icke förnekas, att under den tid hr Carlsund ansågs vara den främst stående maskiningeniören i vårt land, Motala verkstad och dess filialafdelningar ständigt hade rik tillgång på beställningar; men det är allmänt bekant att hr O. tillfölje af sin egensinnighet mot dem som anlitade honom, uttröttade och aflägsnade många kunder. Deras önskningar påaktade hr C. icke; de måste foga sig efter hans vilja i allt, nöja sig med hans konstruktion af ångfartyg och maskinerier äfven om icke de ändamål dermed vunnes som beställaren åstundade. Det blef alltmera ett undantagsförhållande att ett större arbete blef färdigt vid den tid som i kontraktet var bestämd, ehuru höga viten voro uteatta i händelse af försummad leverans, och dessa viten minskade naturligen bolagets vinst på arbetet. Det hände till och med att arbeten som br Carlsund varit angelägen öfvertaga knappast påbörjats vid den tid då de enligt uppsjordt kontrakt skulle varit färdiga. Äfven vid fullgörandet af arbetskontraker för statens räkning var hr Carlsund allt annat än punktlig. Stora beställningar fullvordades icke förr än långt efter den i konrakten bestämda tid och betydliga viten förrorkades derigonom. Hr Carlsund åtog sig tt för statens jornvägar tillverka lokomotiver, nen bedref arbetet så långsamt, att då de nligt kontrakt borde levererats voro de icke ns halffärdiga, och jernvägsbyggnadsstyrelsen ödgades då i utlandet till enormt höga pris öpa lokomotiver på det att trafiken vid förut estämd tid skulle kunna öppnas. Med sallgöandet af åtagna beställningar för postverkots ch flottans behof var dröjsmålet enahanda. )å förvaltningen af sjöärendena skriftligen jorde framställningar till hr Carlsund rörande rbeten som skulle utföras enligt uppgjorda ontrakt, fick nämnda embetsverk antingen ske alls svar, eller i flera veckor vänta vå