gen, hvilka fordrade, att han skulle losva att visa tillbaka alla ropublikanska tendenser, äfven till utseendet, och att han skulle kraftigt medverka till att stärka de monarkiska ideerna. Hertigen svarade, att han, fastän han ej ville dölja sina verkliga känslor för en monarki, likväl icke kunde samtycka till att afgifva ett sådant löfte och afstå från sin moraliska frihet. Thiers har i sitt budskap skildradt de förfärande följderna för Frankrike af frihandeln och dervid isynnerhet afsett Roubaix, hvars industri han sade hafva lidit så mycket genom handelsfördraget med England. Iläremot anföres nu af en fackman några skarpt vederläggande siffor. Från 1859 (året före handelsfördraget) till 1869 har antalet at stadens innevånare stigit. från 39,445 till 74,826, kolinförseln från 49 mill. till 230 mill. kilogramm, de förädlade råämnena från 49 mill. till 230 mill, kilogramm; de införda garnerna från 717,900 till 1,897,400 kilogr., de utförda från 1,934,800 till 3,408,000 kilogr.; väfnadsutförseln från 4,586,700 till 13,075,700 kilogr. Just om denna sista industri påstår presidenten i sitt budskap, att den förut blomstrade underbart. Den gode Thiers har låtit sig luras af några protektionister. Sjelfve Jules Favre säger i sin sista bok, att kejsar Napolenn icke ville kriget med Preusgen, att Olivier icke heller ville det och i sina fredsförsäkringar utgjorde ett språkrör för kejsaren, hvilken senare dock drefs fram af sin hofclique, som förde kejsaren bak ljuset angående försvarsverkets rätta tillstånd. Kejsar Napoleon synes, om man får tro ryktet, befinna sig i en dålig ekonomisk ställ