Göteborgsposten – 18 december 1871, sida 3

att få följa min bror ut. Jag förmodar ni vet att det blåser ostlig vind i dag? Från hvilket håll vinden blåste, det var ett ämno som Clarissa aldrig tänkt på. Solen sken klart och himlen var blå. — vi ha en mängd siltar, sade hon, och om det blir kallt kunna vi slå igen åkdonet. — Jag skulle ej taga ut ett barn en sådan dag som denna, anmärkte miss Granger; men naturligtvis vet ni bäst sjelf hvad ni bör göra. — Åh, vi skola nog akta barnet, lita på det. Farväl Sophy. Clarissa aflägenade sig derefter och tillsade kusken att köra till Luxembourgerträdgården, der hon ämnade låta sköterskan och barnet promenera medan hon till fots begaf sig till Rue du Chevalier Bayard. Hon kom ihåg att George Fairfax beskrifvit hennes brors bostad såsom belägen i närheten af Luxembourgerträdgården. Sedan de hunnit dit gick Clarissa ett par slag upp och ner på en af gångarne med mrs Brobson, öfversköterskan, hvarefter hon i så likgiltig ton hon kunde antaga yttrade: — Här i närheten bor en person som jag vill träffa, mrs Brobson. Jag lemnar er och barnet ensamma här i trädgården under en halftimmas tid, medan jag gör mitt besök. : Mrs Brobson stirrade förvånad. Det var ej en tid på dagen då damer brukade göra besök, och att mrs Granger af Arden till fots och ensam skulle passera igenom en trakt af trånga gator och höga hus för att klockan elfva på förmiddaden besöka en bekant föreföll henne alldeles oförklarligt. — Skall ni ej taga vagnen, min fru? frågade hon utan att söka dölja sin förvåning. — Nej, jag behöfver ej vagnen; huset ligger helt nära härintill. Håll för all del barnet varmt, mrs Brobson.