Göteborgsposten – 15 december 1871, sida 2

— —— — ;ö —7 — mycket älskvärd dame, sade hon, men för mycket böjd att blanda sig i småsaker och för litet benägen att hysa oinskränkt förtroende till sin öfversköterskas erfarenhet. Det fanns detta år flera engelska familjer i Paris, som Grangers kände, och lady Laura hade varit angelägen att få gifva Clarissa introduktionsbref till några af sina käraste vänner bland den gamla franska adeln samt äfven till en och annan kär vän bland de nyare stjernorna på det Napoleonska firmamentet. Clarissa och hennes man befunno sig derföre snart i en cirkel, hvars fashionabla förströelser det var svårt att komma ifrån. Den vackra mrs Granger och den rike mr Granger voro öfvar allt efterfrågade; ej heller var den ståtliga Sophia försummad, ehuru hon deltog i nöjena med den söndagsmin som för henne blifvit en vana. Äfven efter sin ankomst till Parig, fann Clarissa det ej vara så lätt att få träffa sin bror, fastän hon var honom så nära. Mr Granger tillbragte de tider på dagen som ej egnades åt sällskapslifvet med att visa sin hustru alla stadens herrligheter, och hon måste naturligtvis visa sig djupt intresserad af dem. Hon hade varit öfver en vecka i Poris innan hon fick en morgon för sig sjelf, och när denna morgon slutligen kom hade hon ändock svårt nog för att bli qvitt miss Granger. Mr Granger hade begifvit sig ut för att frukostera med en engelsk affärsvän, då Clarissa klockan tio på förmiddagen befallde fram sin vagn. Det var bäst att fara i en vagn, tänkte hon, äfven med risk att väcka tjenstefolkets nyfikenhet. Att skicka efter en hyrvagn skulle ha väckt ännu större undran; att gå ensam var omöjligt; att gå i sällskap med sköterskan och barnet skulle ha ansetts exentriskt. Hon kunde dock ej ens taga en promenad utan att öfverlägga med miss Granger. Denna unga dame befann sig i salongen, sysselsatt med färgläggning, då Clarissa steg in klädd i hatt och achel. (Forts,