Göteborgsposten – 15 december 1871, sida 1

VC. Rehn, s. Sundberg, 69 år, 7 Dec., på Gelebo (Småäl.). Göteborg d. 15 December 1871. Under den långa tid, som frågan om vårt nationalförsvars ombildning stått på dagordningen, har allmänna uppmärksamheten allt för mycket dragits från de för freden beräknade reformer, hvilka vår nation eger still uppgift att utföra. Inter arma silent leges — är en gammal erfarenhet, men här bar redan meningsskilnaden om beväpningen, om dess art, form och styrka föranledt till att visserligen ej lagtillämpningen men lagstiftningen och den på stora associationer grundade enskilta töretagsamheten arbetat mattare än annars varit fallet. Försvarsfrågan har upptagit allas intresse, och de vigtiga spörjsmålen om de centrala styrelseverkens reorganisation, om förändringar i den lokala förvaltningen, i rättskipningen på landet m. m., allt detta har hvilat. Försvarstrågan har nu blifvit afgjord på det sätt att den är — oafgjord och ännu längre måste så förblifva. Ett politiskt parti har iklädt sig proprieborgen för att vårt lands utveckling ej härigenom skall störas och att Sveriges frihet och sjelfständighet ändock skola bevaras. Om löftesmännens vederhäftighet i detta hänseende kunna olika åsigter gifvas (vi för vår del skatta den ej högt), men förhållandet kan f. n. ej ändras. Man måste tillsvidare antaga den erbjudna garantien, huru tvitvelaktig den än är, och allt hvad de tviflande kunna göra är att arbeta på att det vaknande folkmedvetandet en gång frånsäger sig dessa målsmän, hvilka ådagalagt sig ej ega blick för hvad främst göres ett tritt folk behof. Med kraft måste nationen deremot vända sig till sådane frågor, om hvilkas lösning enighet kan uppnås; den måste med energi söka genomdrifva dem, och när den sålunda arbetar för ekonomisk välmåga och billig administration åstadkommas ting, hvilka, äfven de, medelbart stärka vårt försvar. För tvenne år sedan, medan allas uppmärksamhet var sammanträngd på det ämne, vi ofvan antydt, tramkom plötsligt ett förslag om ett stort industrielt töretag, egnadt att väcka den fosterländska känslans bifall, men också i toljd at dess storartade beskaffenhet egnadt att betraktas med misstrogen blick. Man ville leda nuudens snabbaste, men också dyrbaraste kommunikationsmedel midt in i Sveriges vjernbäraland. I trakter, hvarest hittills samtärdseln endast varit liflig den tid at året då frost och snö sträcka Sveriges urgamla kungsväg ut öfver kärr och moras likaväl som ötver land och sjö, skulle hädanefter jernvägslokomotivet året om frusta tram. Urskogarne i Dalarnes och Wermlands mera aflägsna bygder skulle, derigenom att samtidigt de många vattendragen togos i anspråk såsom befordringsmedel, närmas till det bälte at jern, som är draget kring Sveriges midja. Vattenfallen i de stora strömdragen, hvilka af banan komma att skäras, skulle blifva de centralplatser dit råämnena eller det halfarbetade materialet sammanfördes tör att undergå sin slutliga förädling. Rikedomen i den dritkraft, som naturen sjelf här kostnadsfritt nedlagt, och den storartade skala, i hvilken produktionen var ämnad att bedritvas, utgjorde de medel, genom hvilka vår bittills nästan som husslöjd bedrifna jerntillverkning skulle lyftas till sabriksslöjd och tillika medlen för att den svenska tillverkningen på detta område skulle kunna täfla med utlandets. Den billigt och väl förädlade varan skulle sedan på den till vestkusten ledda banan transporteras till det haf, som är vårt lands förbindelsemedel med den stora verldsmarknaden. Sådan var den djerfva tanke som låg till grund för planen. Och oaktadt denna dess djerfhet, oaktadt sakens ekonomiska kraf hvälfde sig kring ett belopp af mer än 40 mill. rdr, står man nu inför den tidpunkt, då företaget skall förverkligas. fd Enligt den koncession, som d. 26 sistl. Sept. blet af regeringen meddelad, kommer den Stora Bergslagsbanan, såsom förmodligen lär blifva den allmänna om än icke otfi