Göteborgsposten – 14 december 1871, sida 1

78 år, sin långa och hedrande lefnadsbana. Redan vid 18 år blef han sjerdingsman och kort derefter kronolänsman i den församling, af hvilken han i 60 år varit en verksam medlem. För icke mindre än 6 hvarandra efterträdande pastorer var han, likasom för sins sockenbor, en anlitad och god rådgifvare i många församlingens angelägenheter. Han var innehatvare af guldmedalj för medborgerlig förtjenst. D. 9 d:s afled i Wexiö etter åtta dagars sjukdom förre provincialläkaren m. m. d:r E. S. Vennberg vid 71 års ålder. Den aflidne promoverades till medicine doktor år 1827 jemte 31 andra unga medici, af hvilka nu återstå endast trenne, neml. professor emeritus Wahlberg, fältlakaren d:r Selldn i Wexiö och stadsläkaren i Göteborg d:r Ewert. D:r Vennberg inträdde redan 1822 i statens tjenst såsom tjenstgörande bataljonsläkare vid Dalregementet: tjenstgjorde vidare någon kortare tid såsom sjukusläkare i Stockholm, hvarefter han 1824 erhöll förordnande såsom tjenstförrättande proviaciallåkare i Wexiö, från hvilken tid han oafbrutet i öfver 47 år tillhört detta samhälle, först såsom vikarierande provincialläkare och bataljonsläkare vid Kronobergs reg:te och derefter sedan våren 1828 såsom ordinarie provincialläkare. Från sistnämnde befattning tog han afsked år 1867, men han fortsatte dock oafbrutet sin praktik såsom enskild läkare, hvarjemte han fortfarande behöll sin egenskap af statens tjensteman såsom läkare vid länscellfängelset ända till sin död. Under hela sin långa embetsmannabana hade han aldrig åtnjutit mer än sex veckors tjenstledighet. — Han var gift sedan år 1828 med prof. Lundelii enda dotter och hade med henne fem barn: trenne söner, som äro anställda i statens värf och tvenne döttrar, hvaraf en gift med riksdagsmannen lektor Abr. Rundbäck.