Göteborgsposten – 12 december 1871, sida 2

Från Hufvudstaden. Ilortiginnan af Östergötland återkom sistl. Söndag till hufvudstaden från Amsterdam, dit, som bekant, II. K. H., ledsagat hertigon af Vermland sför konsultation och behandling af en derstädes sig uppehällande specialist, med. d:r Mezger. Underrättelserna om den unge hertigens helsotillstånd äro, söger P. T., mycket gynnsamma. Styrkan återkommer allt mera i det högra benet. Hertigen går numera obehindradt, blott stödd vid en käpp, och ämnar om någon tid, i sällskap med sin tant, enkefustinnan af Wied, från Amsterdam återvända till Bonn, — Hertiginnan möttes i Jerna af hertigen af Östergötland och mottogs på bangården at eina 3:ne hemmavarande söner samt hertigen at Dalarne, öfverståthållaren m. fl. — Julmarknaden å Stortorget börjas som vanligt d. 20 d:s och fortgår t. o. m. Nyårsafton. — Om den andra konsert, aistl. Lördags afton, hvarmed Musikaliska Akademien firade sin sekularfest, lemnar Dag. Nyh. för i går följande närmare detaljer : Vid konserten, som gafs i Ladugårdslandskyrkan utfördes Händels största oratorium Isracl i Egypten, som aldrig förr varit g8itvet i Sverige. Koren utgjorde öfver 200 personer, hvaraf omkring 60 från Upsala, Malmö, Kristianstad, Wexiö, Norrköping, Landskrona, Örebro m. fl. landsortsstader, och orkestern omkring 100 spelande, hvaribland flera tillhörde musikföreningar i förenämnde städer. Körerna voro instuderade af prof. Cronhamn och direktör Nordqvist samt slutligen af kapellmästaren Norman, hvilken sistnämnde anförde konserten. Dess första afdelning utgjordes af ouvertyren till Glucks opera Alceste, som på ett utmärkt sätt uttördes at k. hotkapellet, samt Mendelssohus siolkoneert, hvilken utfördes af pros:r Aug. Wilhelmj. Ganska sällan har man hört en mera fulländad artist på detta instrument än br W. Den poetiska sköuhet som upppenbarar sig i hans spel skiljer honom från vanliga brarurspelare. IIans tina, spirituella nyansering, hans delikata Ppianissimo äro ej minure häntörande ån den genialiska elden i hans krattställen: också följde på hans solo stormande applåder, som rummets helgd icke kunde hindra. De ömsom praktfulla, ömsom milda och pannt religiösa körerna ur patorict gjorde en gripande effekt. Solonumren äro, äsom i denna mästares ötriga oratorier, i allmänhet ninure framstående. Flera ypperliga recitativer, utörda at hr Arnoldson med hans vanliga konsthäriga fulländning, gjorde dock härifrån cit undantag. iu Michael häntörde åhörarue med en aria och venne soli i oratoriets andra afdelning; en duo melwu henne och mll Walin gjorde deremet icke den frekt som man hade väntat, emedan mill W. var jr aftonen mindre disponerad; också måste, af don—wwA — W DäL 0q—.1 — — —