Göteborgsposten – 12 december 1871, sida 2

De latinska folkens roll är utspelt, om de upprosa sig mot de stora kultorintressen och orvilisationsprineiper, som folken af den germaniska stammen ha utbredt ötver jorden. Italien skall endast bestå, så länge det på sin jord är bäraren af germanisk verldsåskädning och tyska ideer. Forst då italienarne började studera tysk vetenskap, uppgick den af Macchiavelli för dötva öron predikade läran om det italienska fäderneslandet i full klarhet för dem. Den dag, på hvilken det nuvarande Italien skulle räka i konflikt med den germaniska iden, af hvilken det drefs till Rom, skulle det ätven förlora sin andliga basis. Italien kan endast bestå, då dess bana löper parallelt med Tysklands. Men dermed är de latinska folkens öde för den närmaste framtiden afgjordt. Icke den bildning, som har sin rot i påfvedömet, legetimiteten, i Bossuet och de Maistre (liksom om de latinska folken icke frambragt andra institutioner och andar !), utan den kultur, som utgår från den fria forekningen och hvilkas mäktiga bärare heta Shakspeare, Goethe, Schiller och den tyska filosofien, hör framtiden, hör verlden till. Englands frihet, Förenta Staternas frihet och, såsom vi hoppas() älven en dag Tysklands frihet ha andligen sin rot i denna truktbara jordmån. Den germaniska andan har segerrikt framträngt i alla verldsdelar och der grundat sina mäktiga kolonier, och — huru mycket våra dagars latinare än må i sin nationalstolthet streta emot — det var denna germanska anda, som nedbröt fransmännens uppresning mot dess doktriner med ett väldigt slag, efter hvilket de icke på länge skola kuona äter repa sig. Utan att underkänna den germaviska kulturens verldshistoriska betydelse, torde de teoretici, som bylla dylika satser, som de här ofvan återgifna, ha skäl att erinra sig det samla latinska ordspråket: Swum euigus!