Göteborgsposten – 11 december 1871, sida 2

Hofvet och rikskansliet i Petersburg skola Ås krigiska tendenser. Säkert är, att man i Ryesland rustar seberaktigt. Ryktena från Spanien gå allt mer och mer i den riktningen, att konung Amadeo ledsnat vid regimentet och rufvar öfver planen att återvända till Ttalien. Senare Post. De senaste dagarnes underrättelser från England har ionehållit nedslående meddelanden angående prinsen af Wales, om hvilken nästan intet mera hopp fanns, enligt de telegram som ingått, ännu då detta nedskritves. Fastän prinsen genom sin ställning såsom tronföljare i Storbritannien icke haft tillfälle att spela någon politisk roll, har man likväl med oro följt de olika phaserna i bans sjukdom. Såsom vi flera gånger haft tillfälle att visa, har republikaniemen under sista året gripit omkring sig i England med en snabbbet, som börjat ingifva såväl de stora och förnäma tronslägterna som äfven ledarne för de nu maktegande börsklasserna de lifligaste farbågor. Redan drottning Victorias hela tjälsoch kroppstillstånd har satt konungamakten i misskredit Los folket; men man hoppades likväl, att hennes regeringstid skulle bli kort och att prinsen af Wales skulle hinna upp på tronen, innan konungadömet ännu förloratgallt landfäste, hvarefter det väl skulle bli vågot råd. Men nu synes äfven detta bopp svika. Dör, såsom man kan vänta, prinsen af Wales, så skall enl. den engelska arfsföljdslagen hans äldste son, ett 7:årigt barn, bli tronföljare. Alldenstund drottning Victorias regeringstid af många skäl måste komma att bli mycket begränsad, skall en förmyndarregering snart komma att bildas i England. Det är på en sådan republikanerna räkna, emedan den alltid skall gifva friare spelrum åt deras agitationer. Förutom Sir Charles Dilke, som Intornationale redan utropat tll Republiken Storbritanniens förste president och hvilken framkallar slagswål litet hvarstädes, der han uppträder, har nu äfven en annan medlem a engelska aristokratien, the Hon Auberon Herbert, medlem af Underhuset för Notting ham och broder till den konservative gretven af Carnarvon, anslutit sig till republikanismen, i det han ioför siva valmän i Nottingham uttalat sig härom, sägande, att rågon politisk omhvältning icke bör företagas i drottningens lifetid, men tilläggande: Den enda förnuftiga statsformen och den, under hvilken allena vi kunna utveckla våra idber om sjelfstyrelse, qväfva ett onödigt partihat och sammansmalta oss till en kompakt massa, är republiken. Att den af sir Dilke närda rörelsen slutligen ansetts af regeringen kräfva uppmärk samhet, framgår deraf, att finansministern Lowe ansett sig vid en prisutdelning i Halifax böra uppträda mot DAke, yttrande bl. a.: Jag kan officielt meddela er, att drottningen, eftersom hon stadse troget håller ett gifvet löfte, äfven betalt sin inkomstskatt. Jag skulle anse det nedsättande för mig att inlåta mig i en tvist angäende den monarkiska eller den republikanska statsformens företräde. Politiken är ingalunda en spekulativ eller metafysisk, ntan en praktisk och ur sig sjelf bevisande veteuskap. Pröfvostenen för all politik är det, som bevisat sin giltighet. Den engelska monarkien har åt det engelska folket förvärfvat. mera med trihet förenad ordnipg, än som någonsin kommit ett annat land till del. Jag öfverensstämmer helt visst med mina landsmäns känslor, då jag ej inlåter mig på diskussion om, huruvida man bör i grund ändra en statsinstitution, som visat sig så väleignelserik för oss. Man kan, om prinsen af Wales ekulle med döden afgå nu, i alla fall vänta sig inom kort betydande rörelser i England, hvars ötvergång till republik ätven till namnet torde bli lätt nog. I samband härmed må nämnas, att monarkien i Spanien står på så klena fötter, att dess slut äfven der torde vara en tidsfråga. Så utbreder sig republiken mer och mer i den europeiska verlden; och det tillhör oss alla att uppmärksamt följa händelserna, Thiers budekap till franska nationalförsamlingen tyckes icke ha gjort synnerlig lycka hvarken inom denna eller bland allmänheten. Endast de ställen deri, som berörde förhållandet till Tysklaad, blefvo applåderade. S cle säger, att budskapet är så oklart, att man ej vet, hvad Thiers vill. ÅJournal des Debats deremot säger, att han kan vara vises om kraftigt understöd af högern i genomförandet af sitt program. De fullständigare telegrafiska utdrag af budskapet, som nu föreligga oss, angitver detta såsom mera starkt betonarde freden, än hvad våra egna telegrammer gifvit vid handen. Ealigt en version skall han hafva yttrat; Frankrike vill ba fred, Det har förklarat det vid sin ära, och det skall ej vika ifrån detta högtidligt gifna ord. Denna åsigt delas för öfrigt af alla anint der folk hjelper vanligtvis till anstrykning ; förderf. sens aktris han en blick på Granger, som nat till m ignshörnet och anställde en jemmig om h f och millionären, en jemförelse er bror b nare. Mr Granger hade gått ganehuru någ