Göteborgsposten – 9 december 1871, sida 1

g C 8919 UM påus I urocker 1111 föttors och armara uppvärmande på öfligt och lämpligt sätt. Ty det är bistert på morgondvisten och the publikaner gå omkring i pelsfodrade uniformskapetter. Der kommer bantåget kilande, vi gå höfligt ur vägen, ty hrr Buffert äro ej att leka med. Ett kotteri korpar har slagit sig ner bland isstyckena vid pålverket, de lägga sina kloka hufvuden på sned, blinka med ögonen och se småsluga ut, kanske komma de just nu öfverens om att ej hacka ut ögonen på hvarandra, ifall de gemensamt skulle göra ett anfall på mjölsäckarne deruppe på bron... Inomhus fyrar man på i de nu så moderna vordna små kakelugnskaminerna, hvilka, ehuru de nästan se ut som blotta leksaker, förträffligt uppfylla sitt ändamål, Leksaker äro de emellertid ingalunda, allraminst för de små pappas och mammas älsklingar, hvilka ännu ej ha tillräckligt förstånd att atta tej för tatelunnen. På sina ställen bar man derföre för småherrskapets skull, dragit i betänkande att låta inmura dylika kaminer, men vi tro oss kunna uppge ett nästan osvikligt medel, hvarigenom all fara för de emå skall kunna förebyggas. En familjefar här i staden hade nemligen låtit applicera dylika kaminer i flera af sina kakelugnar. Derefter kallade han ihop sin barnskara, höll en liten föreläsning för de större och mera utvecklade samt tog slutligen det minsta, en verldsborgare, som nyligen börjat stå på egna ben här i lifvet och lät hans ena lilla hand hastigt närma sig den genomvarma kaminen. Denne moderne Muoius Scevola, malyre lus, gaf naturligtvis till ett hjertskärande anskri, fick en liten brännblåsa, som snart försvann, men en lexa som icko så snart försvinner, ty det torde sällan slå fel att ju icke brändt barn skyr elden. Det ser nästan ut som om på svensk botten uppränningen till en arfsfråga å la Tiochborne läge fördold i den mystiska annons, som under veckan varit synlig i Åbladen: För utbekommande af ett arf i Skotland på öfver fem millioner riksdaler sökes en person som mot andel i arfvet vill göra de nödiga omkostnaderna. Arfsanspråken kunna bevisas. Svar och adress i bref till Arf inlemnas å denna tidnings annonskontor. Fem millioner riksdaler och anspråken kunna bevisas! Bevars, hvad den lycklige arfvingon måtte ha fått emottaga många biljotter; utan tvifvel sitter han vid det här laget omgifven af våra förnämsta lagkarlar och våra kapitalister strö sitt guld för hans fötter. Anspråken kunna bevisas! Måtte nu bara den lycklige artvingen till denna lysande förmögenhet icke föräta, fördricka eller förkyla sig, innan han kommit i besittning af sina jordiska egodelar. Mot de båda förstnämnda sätten att tära på lifstråden finnes nog intet annat absolut preservatif än måttlighet, men mot förkylning drista vi oss att till den blifvande millionären rekommendera hr Moisnors Parlomenter-Tterhaledukar, hvilka Åhafva den kända (oh!) egenskapen att skydda för strupsjuka, örsprång, tandvärk och andra hufvudförkylningar-. Härtill kommer att denne, som naturligtvis bör kunna lägga i dagen både elegans och kontenans, om han begagnar parlamenterhalsduken alltid är klädd snygg och fin med en sådan— elegansen — samt att han passar att bära såväl vid gladt (om arfvet vinnes!) som sorgligt (om det förloras !) tillfälle — kontenansen! Skullepretendenten, ifall af missgynnande utgång, olyckligtvis råka i allttör stor misöre, så eger han dock i sin parlamenterhalsduk en ovärderlig skatt, ty han kan med honom i alla sina lifsdagar uppträda Åbåde enygg och fln, ty, säger hr Meisner vidare, Ådå sådana dukar blifva orena kunna de tvättas — hvilket icke är så synnerligen märkvärdigt, men vänta bara skall ni få höra! — de kunna tvättas huru ofta som helst och blifva derigenom ännu vackrare och detta måste ni erkänna stöter nog mycket på det underbara. å vi i senaste krönikan skämtade öfver Benedetti-affären anade vi icke, att saken från början kunnat få en ännu mera mystisk färg om den förste uppsnapparen af den märkliga nyheten händelsevis tått höra namnet på den resande, som näst före den unge Benedetti inskrifvit sig i Göta Källares Album för resande. Om så skett, till hvilka vansinniga kombinationer skulle detta ej ha föranledt, till hvilka gissningar och till hvilken jätteartikel i Dagons Nyheter, som då otvifvelaktigt skulle meddelat den mirakulösa notisen i ett extranummer på rosa-papper med guldbokstätver. Och hvilken oro skulle ej ha uppstått i hela Europa, ty telegraten skulle då naturligtvis ha spelat hela natten, alla kabinett kommit i rörelse, Rossels arkebusering och prinsens af Wales sjukdom fallit i glömska. Ty portieren skulle sanningsenligt ha kunnat läsa ur boken namnet — Bismarck! Bismarck och Benedetti under samma tak i samma hotell, hvilket underbart sammanträffande, hvilket Ladugårdsgärde för Dagens Nyheters manhaftige trainsur af det politiska svamlets spraktåle! Beklagligon var det dock lika litet den verklige ÅBismarck som den verklige Benedetti, det var helt enkelt en affärsman från en af städerna söderut och som för öfrigt stafvar sitt namn något olika med den store diplomaten. Emellertid var det hela en händelse, som nästan ser ut som en tanke. Bland veckans remarkablare nyheter torde böra inregistroras, att den andra svenska qvinliga studenten kommer att utgå från Göteborg, i det nemligen i dessa dagar en ung dam tillhäöranda detta samhälla daltaqg;t kåda; avan.