Göteborgsposten – 7 december 1871, sida 2

Det torde vara skäligt att här ätargifra det cirkulär i hvilket Österrikes nye utrikesminister, grefve Andrassy, redogör för sin uppfattning af den allmänna ställningen, isynnerhet som det !rån alla håll prisas som ett mästerstycke i öppenbet och klarhet: H. M:t kejsaren och konungen har haft den nåden att utnämna mig till sin utrikesminister. I det jag åtoger mig den uppgift, som vår höge herres vilja pålagt mig, är ja fullt medveten em de dermed förenade svårigheterna. Det ges blott tvenne skäl, som tillåta mig att med förströstan öfvertaga uttörandet af det åt mig gifna uppdraget. Det ena skälet är min oinskränkta tillit till den österrikisk-ungerska monarkiens lifskraft och styrka, hvilken (monarki) i dag mer än någonsin är en nödvändighet såväl som ett behof för den europeiska jemnvigten och en af de omistliga garantierna för treden. Det andra skälet ligger deri, att, enligt min innerligaste öfvertygelse, den politik, som skall följas, är mig lika oåterkalleligt föreskrifven som min föregångare af rikets vitalintressen. Denna politik är en klar, öppen och fast fredspolitik. För vigtig att söka sin mission annorstädes än inom sig sjelf, för stor genom sitt omfång, skulle den österrikisk-ungerska monarkien icke kunna eftersträfva någon utvidgning at sina gränser, isynnerhet som det skulle vara svårt att beteckna någon territorialförändring, hvilken icke skulle för monarkiens båda delar bli en källa till bryderier. Det är icke kejsarstatens omfång, utan dess kraft,