Göteborgsposten – 7 december 1871, sida 2

Från Utlandet. I Måndags öppnades åter Frankrikes nationalförsamling. Man synes hafva väntat vid detta tillfälle ett budskap at presidenten Toiers, men telegraten, Bom anfört att han närvar vid öppningaulltället, har likväl icke haft någonting att förmäla om ett dylikt budskap. Alla tecken angilva, att församlingen är lika splittrad som den var före sin herförlofning; men möjligen kan den åtgärd af tyska regeringen, med hvilken hon helsat församlingens öppnande: nemligen de ockuperade landsdelarnes försättande i anklagelsetillstånd, på sitt sätt medverka till att erinra de olika partierna om, att de dock måste först tänka på det stora helas, på det gemensamma fäderneslandets säkerbet, innan de börja arbeta, hvartdera för sina hugskott. De törståndiga parisertidningarne uttala ock krattiga varningsrop. En lycka för Thiers, såsom representerande den moderata republikaniamen — republiken utan republikaner, såsom radikalerna skrika —, är, att rojalisterna hvarken veta ut eller in och att de icke lyckats att under ferierna enas om någon bestämd fälttågeplan. Den deputation, som alsändes till legiumisternas konung, grefven af Chambord, i Luzern, för att der söka för sista gången bringa till stånd en fusion mellan den legitime bourbonen Henrik V och den efter Ludvig Filip arfsberättigade orlöanisten, grefven af Paris, den senares sonson, har återkommit, utan att ha kunnat ernå något afgörande resultat. Gretven af Chambord åberopade sig på sitt manifest, utan att gifva något bestämdt svar, undvek äfven frågan, hvad han ämnade göra, för den händelse att nationalförsamlingen skulle proklamera tricoloren med isydda liljor såsom Frankrikes barör. (Som bekant, håller grefven ar Chambord vid den hvita fanan med liljor, under det grofven af Paris fasthåller vid den af julirevolutionen adopterade tricoloren; och synes derför fusionspartiet nu ha velat åstadkomma