Göteborgsposten – 6 december 1871, sida 2

att besöka prinsen, och det var ovisst, on hon icke skulle uppskjuta utförandet af denns tanka. till följande dag. Denna köld är så egendomlig, att man ej mera kan förvånas ölver de underliga rykten, som äro gängse rörande drottningen, hos hvilken modren väl borde taga ut sin rätt. Att den stora allmänheten med deltogande intresse följt bulletinerna om prinsens sjukdom, synes tydligt. Men de engelska tidningarne ha ej inskränkt sig härtill, utan börjat hålla en del moralpredikningar, salvelsetulla och fariseiska så att det förslår och ställda till prinsen, som uppmanas att nu, då ban gläntat på grafvens dörr, gå in i eig sjelf och sig omvända och bättra — hvarmed de ju också säga, att han hitills varit en stor syndare och arbeta republikanerna i händerna. I eamband med prinsens sjukdom yttrar Daily Telegraph: -Om det är Guds vilja, att prinsen icke mera kommer upp, så skall man törst finna, huru värdefullt detia lif varit, ty deri eger landet borgen för en ostörd och verksam tronföljd. Ett längre regentskap (prinsens äldste son är blott åtta år gammal) innebär de största faror. Prinsessan af Wales är visserligen omtyckt, men man kan ej misstaga sig deri, att en längre tronledighet skadar. monarkien. Under ett längre interregnum skulle frånvaron af en kronbärare helt lätt kunna öfvergå till en solkvana; lojaliteten skulle tviva bort, eller förvandlas till en blott känsla at artig höflighet och allmän aktning, hvilken känsla ej är egnad att utgöra något starkt hioder mot stora och våldsamma förandringar. Man måste derför så mycket ifrigare bedja för prinsen. Prinsen är, som bekant, nu utan all fara; men hans gemål, prinsessan Alexandra, har at oro och själsspänning insjuknat. Parisertidningen Gaulois offentliggör följande bref, som Rossel några minuter före sin afrättning tillställt sin själasörjare, pastor Passa: ) Bäste hr Passal — Jag gitver eder i uppdrag att, om det parti, som jag understödt, nägonaen skulle komma till makten, och om det skulle hota sina motatändare med hämnd, begagna eder at detta bref för att säga dem, att jag i min sista timme ifs tigt beder dem, som ha den äran att försvara friheten, att de icke skola hämnas på sina offer, det skulle vara ovärdigt friheten och oss, som äro döda. Eder mycket tillgifne . L. Rossel. Detta bref var beledsagadt af följande kommentarie: Jag har presiderat vid krigsrätt och jag har fällt; jag har fällt och jag är fälld: dömer icke och j skolen icke varda dömde. Till sin farmor ekref han: Till mre Isabella Campbell! Farräl, gudmor, jag älskar dig. D. 28 Nov. 1871. Passa och jag ha nyss begatt nattvarden, och Gud bar valsiguat denna akt. Jag kan säga, att uet ar första gången, jag begår nattvarden; och jag är tacksam mot Jesus Christus, som lemnat oss detta tecken. . Din lille Lis. Till sin far, sin mor och sina systrar skref Rossel: Farväl! Min älskade fader, min älskade moder, min kara Bella, min kära Sara! Farväål, farväl, mina älskade, eller rättare au revoir! Jag tackar er för all den kärlek, ni egnat mig ända till min sista stund. Jag ber eder för!läta, att Jag ej varit oftare hos eder (ch älskat eder höskie OCh att jag. förorsakat eder så många sorger. Jag år fast och vid godt mod. Jag omtamnar eder, jag omfamnar eder at allt mitt hjerta, Ert barn HE FRMErBPR kt E L TR i Rossel. Rossels olyckekamrat Forrå skref att braf ill sin syster och ett till krigsministern. Det örra hade denna lydelse: så Min älskade systerl — Jag dör om ett ögonslick, Min sista tanke tillhör dig. Sök utverka, att uan gifver dig min kropp och låt sedan begrafra len så, att några vänner kunna följa mig till zrafven. Jag dör, trogen mina materialistiska äsigter, sår om ju letvat. rt — EA br fe ag beklagar eder alla, som blifva qvar; hvad T nig angår, skall mitt lidande snart vara slut, jag är j att beklaga: 8 Jag omsamnar dig för sista gången. d Th. Ferre. n Bretvet till krigsministern löd sälunda: Hr minister! Nu, då jag är död, finnes det eln era något skäl att hålla min gamle tar qvar på ingskeppen, och ej heller min bror som är vansiu4 ig. — Jag ber euer derfor återgitva dem åt min Åo yster, som ensam kan vårda dem. Jag helsar eder. Th. Terre. Det republikanska bladet -Siöbele-meder nödvändigheten at Rossels afrättning från Sens och disciplinens ståndpunkt, men bear tillika nedsättanoet af en undersöknings) ommission, hvilken skall använda samma j MI ränghet mot alla osficerare, hvilken rang de d4 i må inneha, som svikit sin pligt. Samstämös iga uppgitter bekräfta, att Thiers talat i be-de ådningskommisslonen för benådning af såväl ossel som Ferr6. Medlemmarne at kommisha onen mottaga dagligen på posten bref, i ne vilka de hotas med döden till hämnd lör öf )ommunchefernas afrättning, I