Göteborgsposten – 6 december 1871, sida 2

handelsunderrättelserInom teorien har det länge utgjort föremål för en disputatio pro et contra huruvida aktiebolag eller en enda persons eganderätt vore den form, hvilken mest är att föredraga för industriella företag. Den nyare nationalekonomiens fader, Adam Smith, ansåg att aktiebolagen endast kunde erhålla användning inom ett visst, temligen begränsadt område. Deras verkningskrets borde, enligt honom, inskränkas till sådana företag, som kunna skötas efter bestämda, på förhand gifna reglor — exempelvis bank-och försäkringsväsendet —, men i alla öfriga sall förmenade han att den formen, då en enskild driftsherre bär ansvaret och skördar vinsten, utgör den bästa. Verkligheten har dels uppfyllt, dels gått vida längre än hvad den berömde nationalekonomen sålunda i sitt system utstakat. Vi ha förnyade gånger haft tillfälle att fästa läsarens uppmärksamhet på det, snart sagdt, raseri hvarmed man numera, isynnerhet i Tyskland, kastar sig på grundläggandet af kreditanstalter, inrättade efter aktiesystemet. Hvarje post bär derom nya vittnesbörd; sålunda ernar man nu att i Hamburg, i trots af de många Griändungen, som derstädes nyligen försiggått, återigen inrätta ett stort fr das uberseeische Geschäft bestimmtes Geldinstitut. Det är också naturligt att när en mani uppstår hos den stora allmänheten att blifva för sina små besparingar delaktig uti den vinst, hvilken det nyväckta affärslifvet förmodas lemna, bankföretagen skola förefalla i detta hänseende synnerligen lämpliga. Bankanstalterna, hvilka emottaga till förvaring allmänhetens tillgångar och hvilkas kreditbevis cirkulera såsom gällande mynt mellan de enskilte, måste såsom sin främsta egenskap vinnlägga sig om soliditet. Men denna måste antagas med mera visshet förefinnas hos den mångfald små kapitalister, hvilka