Göteborgsposten – 4 december 1871, sida 1

tror att mitt hjerta skulle ha brustit, om jag funnit att du blifvit offer för en qvinnas egennyttiga beräkningar. Mr Granger lemnade sin plats med en otålig min och började gå af och an i rummet. Hans dotter hade ej yttrat mycket, men det hon sagt hade varit öfvermåttan retsamt för honom. Det förargade honom att detta giftermål skulle förefalla henne så ofantligt förvånande. Det var väl sannt att den qvinna han valt var ett par år yngre än hane egen dotter. Men han sjelf var ännu ej fullt femtio år, och han hade hört personer kalla denna ålder lifvets högsommar; han kände sig dessutom nu yngre än någonsin, alltsedan han började lära känna mannaålderns omsorger — alltsedan han fick ikläda sig det ansvar som förvaltningen af en stor förmögenhet medför. Var ej denna nyfödda kärlek, detta plötsliga uppvaknande af ett hjerta, som slumrat så länge, en förnyad ungdem? Mr Granger kastade i förbigående en blick i on spegel, och den bild han såg der bar ej något tecken till älderdom. Det var en ganska angenäm upptäckt för honom — någonting som han hittills ej kommit att tänka på. — Hvarföre skulle hon ej älska mig? frågade han sig sjelf. Äro ungdom och ett vackert ansigte det enda medlet för att vinna en qvinnas hjerta? Jag kan ej tro det. Hängifvenhet och beständighet måste säkert gälla något. Fiones det någon annan man i verlden som älskar henne så högt som jag? Hvem skulle vid femtio års ålder kunna säga: detta är min första kärlek? — Jag skall naturligtvis upphöra med hushållet då du blifvit gift, pappa? inföll miss Granger i samma ton af resignation som hon hela tiden begagnat. — Upphöra med hushållet! upprepade han otåligt; jag inser ej nödvändigheten deraf, Clarissa — hvad det var ljuft för honom att på detta sätt kunna uttala hennes namn — Clarisssa är allt för ung för att särdeles bry sig om sådana saker — speceriförteckningar, hushållsböcker med mera dylikt — hvaraf du varit road. Det har verkligen varit mycket förtjenstfullt och utan tvifvel nyttigt