Göteborgsposten – 30 november 1871, sida 2

Ur dagens krönika. Tidens lärdomar, Svårligen bar väl någon föregående period i den menskliga utvecklingens historia förotett en så allmän, alla länder genomgående social rörelse, som den tid, hvari vi nu lefva. Pessimisterna skåda deri ett verk af fiender till samhällsordningen, sträfvanden afsedda att kullstörta det beståcrde, under det att optimisterna deri med tillförsigt endast skåda ett nytt framåtskridande hos menskligheten till utveckling och förädling. Att vi här hvarken mena Internationales och kommunismens förkämpar och deras läror, är naturligt, vi mena tvärtom de preventiva åtgärder, som de samhällen, hvilka akta på tidens tecken, taga för att motverka alla mer eller mindre ursinniga anlopp just mot det bestående, mot staten, dess lagar och institutioner. Den nya tiden ser med andra ögon än den gamla, i stället för att hårdare trycka till fjettrarne som tynga. i stället för att knyta till okunnighetens bindel ännu tätare för massorna, lossar han på banden, men varsamt och försigtigt, ty han vet att den plötsliga befrielsen understundom kan drifva den sångne till ursinne, löser han bindeln och låter bildningens sol så småningom tränga fram, väl vetande att för mycket ljus på en gång lätt kan skapa obotlig blindhet. Lyckligare än de flesta andra länder har EE AE SE SE SE SR