Göteborgsposten – 25 november 1871, sida 2

legat i jorden flera tusen år. Nyfikenheten var nu : på sin höjdpunkt och ryktet om den märkvärdige jätten spreds när och fjerran. Folk strömmade till från hela trakten, men mannen, på hvars egor jätten hittats, medbrottslingen i Hulls komplott, kunde ej lugnt finna sig i att se sin säd nedtrampad och så föll det sig helt naturligt, att begära en 4 dollar i entr6. Mot denna afgift besågs jätten dagligen i öfver 3 månaders tid af mera än 5000 personer om dagen. Jernbanan ditförde extratåg, fullsatta med nyfikna och vetenskapsmån från alla delar af landet strömmade till stället. En komite af lärda afgaf ett omdöme om, att fyndet utgjordes af en menniska, som letvat många, många år före Adam och som alldeles kullkastade Gamla Testamentets uppgifter. Blott en enda röst höjde sig mot denna åsigt: det var en ung professor från universitetet i Yale, som vågade betvifla jättens härkomst, men denne Thomas bragtes snart till tystnad. Jätten hade nu kommit i marknaden — och der gjordes fabelaktiga aubud för att få bli delegare i underverket. Ilan såldes till 8 olika firmor och för hvarje åttonde-del betaltes från 20,000 till 30,000 dollars. Huru mycket Hull förtjenade på affären, vet man ej med säkerhet, men ban har sjelf förklarat, att alla hans omkostnader belöpte sig till 2600 dollars och hvad som togs in öfver denna summa, var ren vinst. John Henry förevisades i alla Förenta Staternas större städer och menniskor i tusental strömmade till för att få se honom; han torde dertöre allraminst ha skaffat sina egare en ren inkomst af 3 million dollars. Och då det slutligen började bli alltmer och mer allmänt bekant, att John Henry Cardiff ej var någonting annat än en storartad humbug, skyndade alla, som ej förut hade sett honom, att kasta en blick på denna gipsklump, som bedårat de lärda och lurat millioner menniskor. — CF