förkunnade att mr Tillott väntade i förmaket. Mr Tillott var en oförarglig ung man med mycket högkyrkliga tendenser, adjunkt i Arden. — Jag bad Tillott följa oss på skolrunden i eftermiddag, sude mr Gravger till sin dotter i förklarande ton. Jag vet huru ifrigt han intresserar sig för saken och trodde att hans sällskap skulle bli angenämt för oss. — Du är bra god, pappa, svarade miss Granger, men jag kan verkligen ej inse hvarföre mr Tillott och du skulle följa oss på vår rund. Att vi bese skolorna kan ej vara någon anledning för dig att lemna dina vanliga sysselsättningar, och du har ju i allmänbet mycket att göra på eftermiddagarne. Miss Lovel och jag kunna bese allt som finnes att bese utan någon eskort, och jag har alltid hört dig klaga öfver att mitt skolväsende tråkar ut dig. — Nå det är ganska möjligt att jag en och annan gång fått för mycket af dina filantropiska ider, svarade mr Granger med ett godlynt skratt. Men jag önskar nu se hvad miss Lovel tycker om alla dina förbättringar. Hon har ett särskildt intresse för byn, förstår du, eftersom hon är så gammal bekant med dess innevånare. Jag trodde att du skulle tycka om att få Tillott med. Han är verkligen en hygglig karl, och du och han tyckas alltid ha så mycket att tala om. Derefter begåfvo de sig alla till förmaket, hvarest mr Tillott satt vid ett bord bläddrade i en illustrerad psalmbok i en ställning och med en min som om han sutit för att låta fotografera sig. Inför denne unge man mildrades något det buttra ut