Göteborgsposten – 23 november 1871, sida 2

sorstånd och patriotism. Göteborg d. 23 November 1871. väderlekstelegrammet af gårdagen från pariserobservatoriet till härv. handelsförening angifver att barometern stigit i Irland och Skotland. Stormbyarne gå mot norra Europa, der de så småningom uppböra. Frisk eller måttlig vind mellan S. och O. är sannolikt att förvänta. Borgmästarevalet. De af oss i gårdagens N:o efter enskilda uppteckningar lemnade sifferuppgifterna voro, som vi äfven antydde, ej fullt exakta. Enligt det igår uppgjorda, likväl ännu icke justerade valprotokollet, ställer sig nemligen resultatet sålunda: rådman Dickman erhöll 37,122 röster (af 725 röstande), rådman Brag 10,583 (af 171 d:o) och jur. kand. Philipsson 8788 röster (af 117 d:0). Närmast i röstetal voro följande: Polismästare Löfmarck med 8,687 röster. Östlund TI4D oh v. häradshöfding Colliander, 5,644 Berger 643 oh 5 Lagerberg 45171 ; ombudsman Osterman 3155 om v. häradh. Drakenberg 3668 x Rådman Kullman DD om Gabrielsson 2948 oh 7v Roy 2107 v. häradsh. Söderberg . 2521 , Almen 2062 oh Åkermark 1,809 Magistratssekr. Gjers 1LT53 , v. häradsh. Rabe LTI22 oy i Grönvall 1475 hn v Svanberg LI22 Inalles atgåfvos röster å 75 olika personer; kasserade blefvo tillsammans 901 röster. Offentliga föreläsningarne. Med gårdagens töreläsning afslutade hr Björnstjerne Björnson den tramställning af Bilder från Italiens renaissance-period, som utgjort ämnet i de föredrag, för hvilkas hållande den berömde norske skalden kommit att gästa vår stad. Att den längtan, hvarmed man motsåg dessa föredrag, i hvilka; man skulle få hora konsthistoriens kanske mest intressanta period skildras af en personlighet, som på estetikens område intager ett framstående rum, motsvarats at utförandet — derom har den för hvarje föredrag allt större trängseln i Mindre Börssalen burit ett yttre vittnesbörd. I gårdagens töreläsving fortsatte hr Björnstjerne Björnson skildringen af några bland Rafaels och Michel Angelos taflor, särskildt uppställande en jemforelse mellan Rafaels Sixunska madonna och en af Michel Angelo målad madonna. Hos den förra röjes ett uttryck at outsäglig glädje; hon synes medveten om att det barn hon bär på armen är det högsta på jorden, men på samma gång synes hon veta att hon sjelt ej bar någon del deri, att det är en ombetrodd börda hon bär fram — det är ej ett moderligt uttryck hos henne, utan snarare ett systerligt. Den at Michel Angelo målade madonnan har likaledes ett uttryck af jublande glädje, men bär är det den rena modersglädjen som tilltalar åskådaren. Hon är ej vacker, men blir oändligt rörande just genom sin moderlighet. Tal. berörde vidare det sörhållande som rådde mellan Rafael och Michel Angelo, ett förhållande hvilket omtalats såsom spändt, men som i sjelfva verket var det allra basta. Såsom bevis härpå omtalades några anekdoter ur de båda konstnärernas lif, Föreläsaren ötvergick häretter till skildringen at arkitektoniska monumenter och framhöll bland dem sä skildt S:t Peterskyrkan, hvars af Michel Angelo uppforda kupol reser sig ötver den plats der apostelen Petrus säges ligga begrafven. Detta gaf tal. anledning att beröra det misstroende, man i våra protestantiska länder är benägen att hysa för dylika katolska traditioner, samt att särskildt hvad denna beträffar söka ådagalägga sannolikheten deraf att de tusentals kristna, hvilka funnos i Rom på den tid Petrus led martyrdöden, skulle med kärleksfull ifver skynda att bemäktiga sig hans lik och veta att för efterkommarde utpeka den plats der apostelens stoft förvarades. Då påtven gat Michel Angelo i uppdrag att uttöra nyssnämnde kupol, var den sistn. redan 70 år gammal och anforde sin höga ålder som ett skäl, hvarföre han ej ville åtaga sig detsamma; men på ytterligare uppmaning samtyckte han till att utföra det för sin själs frälsning och som tacksamhet mot Gud derföre att ban förlänat honom ett långt lif-. Någon betalning ville han ej mottaga. Utom detta den store konstnärens mästerverk, som något utförligare beskrets, omnämndes flera