Göteborgsposten – 23 november 1871, sida 1

erB BÖKtryckerl. 4—40(TAin Ä st l OO A 265Ww Ä 2 förhållande som alla andra säljare. Arbetarekoalitionerna äro således autoriserade i alla kantoner, och de äro endast i kantonen Ziirich underkastade vissa inskränkningar. Icke desto mindre äro de sällsyntare i Schweiz än i andra stora fabriksländer. Detta kommer sig till största delen deraf att skilnaden samhällsklasserna emellan äro mindre der än annorstädes. Den politiska jemnlikheten hindrar arbetsherrarne från att antaga en högdragen ton mot sina arbetare; man söker i tid att åstadkomma en bemedling och undviker väldsamma konflikter genom medgifvanden och genom alla slags inrättningar till arbetarens förmån, Å en annan sida bo arbetarne icke så nära hvarandra, att de ha tillfälle att ofta mera talrikt sammanträska och öfverenskomma om ett gemensamt uppträdande. En stor del af den schweiziska industrien har för öfrigt karakteren af hemslöjd, kan således utöfvas vid sidan af andra sysselsättningar, t. ex. jordbruk, så att, såsom förut sagts, arbetaren icke uteslutande är beroende af sin industriela verksamhet. Allt detta gör att hvarken industriela kriser eller tillfälle till stora striker gitves så allmänt i Schweiz som i andra fabriksländer. Men mer än alla dessa orsaker måste sramhållas dessa arbetares enkla och hushållsaktiga lefnadssätt och en viss rättskänsla, som hindrar dem ifrån att under vissa tider påyrka förhöjningar i arbetslönen, hvarföre arbetsgifvarne alltid hålla denna vid en viss jemnhöjd. Den äldsta af de koalitioner till gemensamt motstånd mot arbetsgilvarne, hvilken finnes i Schweiz, är boktryckeriarbetarnes, das Typographenbund, grundad 1858 efter mönstret af den tyska Guttenbergsföreningen, och som nästan alla typografer tillhöra. Den har flera gånger gjort gemensam sak med sin förebild i Tyskland och i följd af detta förburd uppnått vigtiga segrar öfver arbetsgifvarne, af hvilka flera, alldeles upptröttade af detta ständiga krig med sina arbetare och stundom öfvergifna af dem, när de ihärdigt satt sig emot deras sordringar, slutat med att nedlägga sina boktryckerier. Sedan tre eller tyra är tillbaka ha dessa striker mycket osta förekommit och stundom antagit en oroande karakter, emedan de ijenat till förevänning och medel för åtskilliga agitatorer, hvilkas pianer gått ut på helt anuat än förbättrandet af arbetarnes ställning. Huru många bland dessa, eom af de oupphörliga revolutiomerna i vår tid blifvit kastade på denna gästvänliga mark, är det ej som visat sjg ovärdiga denna gästfrihet! Alla landsflyktingar och konspiratörer ha der funnit en tillflykt, och de flesta, glömmande att de icke längre befanno sig i Paris, Wien, Neapel eller Ryssland, fortsatte sin revolutionära propaganda och gjorde sitt bästa att öfvertyga schwe zarne att de voro slatvar. Det är isynnerhet tyskarne, som utmärkt sig genom sin häftighet. Den schweiziske handtverkaren har ingen fåtänoga, skref en af dem 1836. Man mäste sätta i honom stolthet. Fransmännen och tyskarne lämpa sig bättre lör att göra till föremål för smicker, men det är nödvändigt att ätven han kommer derhin. Jag vet nog, huru föga angenämt det är att dyka ned i denna mörja, att göra sig till krogtalare och inandas vinångorna från det der folket; men ändamålet går framför alla dessa obehag. Folket har behof af en god dosis smicker, rätta er egen smak efter dess, och när det väl tror er vara en stor man, var säker på att ni kan leda det som ett barn. Ungefär vid samma tid skref en bajersk apotekare och revolutionär, Fredrik Nic sell, som var landsflyktig i Schweiz: Jag är färdig att förgifta hela verlden för att bereda framgång åt våra deer-. Kommunisten Kohlmapyer skickade några år senare töljande älskliga biljett till föreningen De rällvises förbund i Lausanne: Schwesz tilllör oss; det fatias oss numera blott den vällusten alt med våra egna händer få hänga den siste presten med samma rep som den siste rike-. skräddaren Weitling från Magdeburg, apostroferade anbängarne af de blott och bart politiska reformerna i följande ordalag: Jag föraktar er idol, friheten; den är en chin öre. Hvilken enfald att inskränka sina vyer tial en politisk revolution. Hvad betyda alla konstiut soner och medborgerliga rättigheter, så länge kroppens behof, så länge passionerna icke kunna tillfredsställas! Sluta med edra tomma liskussjoner. Om I viljen blitva lyckliga och verkligt fria, arbetom tillsammans på att uppläfva egendomen, orsaken till allt det onda, ch infören kommunismen, källan t.ll alla njutsingar?. Det var han, som hade stiftat de ättvises förbund-, och vet man väl hvad han orstod med rättvisa? Öppnen edra fängelser En anvan, hvad det är för en man vid min ålder och kter att älska för första gången. Jag hade fvet med fritt hjerta ända tills jag såg er, elan min hustru och mig fanns aldrig någon 1 227 på A