F0Yderna at den i Paris rådande penningkrisen börja nu att göra sig kännbara i de mest olika sferer. Alla klasser lida — heter det i ett bref till Times — ej allenast derigenom, att affärerna äro mera stillastående ån vanligt, utan äfven af brist på penningar. Priserna å allting tyckas vara i ett långsamt, men säkert stigande, under det att de reda pennipgarno taga af. Man börjar bli mera nogräknad med sina utgilter och betänka Big, innan man gör sig af med småmynt, som bi sällsyntare med hvarje dag, hvilket naturligtvis kännes isynnerhet af de klasser, som ha sina inkomster i smärre summor. Man antager sålunda, att teatrarne och kafföernas inkomster minskats med ungefär en tredjedel, och man behofver blott titta in ide butiker, der förut så stor brådska rådde, tor att få ett intryck af den bedrosliga skilnad mellan nu ock sörr. Ungefär 50,000 boningslägenheter sägas stå lediga, af hvilka endast få till priser under 600 sres, men en stor mingd till 2—20,000j fros, och kapitalisters och apekulanters forlägenhet växa med hvorje dag. Följden af dessa förhållanden är, ait stor olust råder för att påbörja större finansiela företag, och att kapitalet af truktan tör framtiden båller sig tillbaka för operationer, huru inkomstbringande de än må lotva att bli. Under dylika omständigheter ha de priser, som de offentliga värdepapperen nyligen ernått i Paris, varit alldeles abnorma, utan att stödja sig på någon allvarlig basis, så att den våldsammaste reaktion kan vid aldra minsta tillfalle infinna sig. 3 4) rentes ha nyligen uppnått en kurs af nära 57, och 5-) sånet har stigit till 96, bvilket motsvarar en ränta af blott c:a 5 24. Tager man emellertid i betraktande de ofantliga förluster, som Frankrike lidit, och jemtör man dessa forluster med dess allmänna hjelpkallor, under det man erinrar sig, att tillochmed i dess lyer ligaste dagar rentes endast gåfvo 4 till 4!, , eå är det tydligt, att rentes nu för tiden mä