Göteborgsposten – 21 november 1871, sida 2

täckt som spred ljus öfver hang karakter men ej allvarsamt komprometterade min hustiu, Vi duellerade och jag blef sårad. Då jag tillfrisknat efter mitt sår, förde jag min hustru hem till Arden. Vår ottåriga vistelse i utlandet gjorde mig fattigare än jag var då jag lemnade hemmet. Din mors skönhet var en lyx som ej var billigare att underhålla i Florens än i Yorkshire. Det uppstod en ny paus och derefter fortfor Marmaduke Lovel i samma bittra ton: — Kort tid efter vår återkomst föddes din bror. Det finnes förhållanden som jag ej ens för dig kan antyda, Clarissa ; mon tillfällen ha varit då skuggan af denne man trädt emellan mig och mina barn. Passionen har gjort mig orättvis. Jag vot att äfven då hon som svårast törbröt sig mot min kärlek — ty jag fortfor att älska henne till det sista — förblef din mor hvad verlden kallar oskyldig. Men åratal efter det jag trott all förbindelse dem emellan upphört upptäckte jag bref och äfven hemliga möten — sällsynta, det erkännos, och aldrig utan vittnen, men icke destomindro ett förräderi mot mig. Öfversts Fairfax hado vänner i Holborough, genom hvilkas tillhjelp han lyckades träffa min hustru. Att han uppmanade henne att lemna mig det vet jag, liksom jag äfven vet att hon var ståndaktig i sin vägran att tillfoga mig denna skymf. Men jag vet också att hon älskade honom. Jag har läst bekännelsen om detta hennes vansinue, såsom hon kallade det, skrifven af hennes egen hand. — Oh, pappa, pappa, huru sorgligt! huru rysligt! (Forts.)