Göteborgsposten – 20 november 1871, sida 2

Från Utlandet. De fabelaktiga underslefven i staden Newyork hafva öfverallt väckt ett utomordentligt uppseende, emedan beloppet af de stulna summorna öfverstigit allt, hvad man hittills ansett för möjligt, emedan alla de förnämsta embetsmännens deltagande i stölden, såväl som korruptionens utbredning var någonting nytt och oerhördt. Men man har mindre syssolsatt sig med orsakerna till de kolossala bedrägerierna. En tysk skriftställare, Friedrich Kapp, som länge varit bosatt i Newyork, har uyligen uti en uppsats i Preussische Jahrbrächer undersökt dessa orsaker, och vi meddela dem här, emedan de bevisa, att den allmänna och lika rösträtten vid kommunalval kan innebära de största samhällsfaror, hvartör det är nödvändigt, eftersom allt likväl tenderar i denna riktning, att tillse, det upplysving oeh ljus. i breda vågor spridas bland massorna. Det egentliga onda, säger Friedrich Kapp, ligger i tillämpningen af den allmänna rösträtten på kommunaltörvaltningen. Utöfningen af de kommunala rättigheterna var inom de amerikanska städerna, såväl som i de eygelska ursprungligen beroende af vissa bestämda vilkor, såsom: varaktigt hushåll, bidrag till de kommunala bördorna, deltagande i juryskyldigheten samt i städernas embeten och tjenster. Staden var en korporation, och rörande stenläggning, belysning och gatornas renhållning, sundhetsvård m. m. hade endast de rätt att yttra sig, hvilka deltogo i betalningen för alla dessa kommunaländamål. Denna uppfattning bibeböil sig äfven efter frigörelsen från England och grundandet af 1787 års författning. Först år 1826 upphäfde man denna inskränkning och medgaf rösträtt åt bvarje hvit man, som tyllt 21 år. En lag af 1833 bestämde derefter, att folket skulle direkt välja mayorn (borgmästaren) för staden Newyork, under det han förut för hvarje år utsetts af stadsfullmäktige. Under årets lopp blefvo nästan alla stadens embeten grundade på allmänna val, och den ännu gällande författningen af 1846 satte kronan på detta system samt bestämde tillochwed, att domrarne skulle väljas at tolket. De förderfliga följderna at den nya lagstittningen gjorde sig genast kännbara. På tyrauoralet ansågs det ännu i Newyork för en ära att bli vald till stausfullmåktig; men sedan dess har den solida borgareklassen mer och mer undanträngts ur förvaltningen och stadens fäder rekryterats af krogvärdar och de magoger. Åuda tills på femtiotalet hade hedervärda köpmän bekladt den högsta hedersplatsen som borgmastare, men sedan kommo bankrutterade svinalare, hvilka, för att bli valda tll mayors, vid valen slösade så mycket med penningar, att de, redan för att kunna betåcka sina kostnader, måste begagna sitt embete till underslof och utpressning. . Samtidigt uppdöko i Newyork ätven de törsta köpta domrarne. Mäkiiga jornvägebolag kunde ytvas öfver att i sin sold ba sina egna domare. Är 1870 fanns det i staden endast 71,000 infödda valmän, men deremot 113,000 frammande. Bland dessa sista utgjorde irländarne det största antalet. På dessa okunniga och råa massor stödde sig nu demagogerna. De besutna medelklassernas röster törsvunno infor denna öfvervigt; också voro dessa klasser mycket för slappa, alltför mycket försänkta i sina egna angelägenheter, att de skulle med kraft mot det allmänna ofoget. De radikala politici i Newyork upphöjde valaffären till en industrigren. Rösterna såldes till on gros-pris å 2 dollars, i detaljpriset till 2 3 till 3 dollare. Betalta demagoger afgåfvo vid ett enda val