Göteborgsposten – 20 november 1871, sida 2

darrande på rösten men icke desto mindre stadigt bliakande honom i ansigtet. När ni uppfört er som en förrädare och brutit er förlofning, hvad skall då inträffa? — Hvad som då skall inträffa! Liksom om något tvifvel skulle kunna vara möjligt derom! Ni skall då bli min hustru, Clarissa! — Ni tror att jag skullo kunna göra mig till medbrottsling i en sådan grymhet? Ni tror att jag skulle kunna vara så lågt otacksam mot lady Laura, min första vän? Ja, mr Fairfax, den första vän jag någonsin haft, med undantag af min tant, hvars vänskap alltid tyckts ha utgjort en del af hvad hon ansett som sin pligt. Tror ni att jag, efter all den godhet lady Laura bevisat m: n ig, skulle vilja ha någon del i att krossa hennes e3sters hjerta? — Jag tror att det åunes en person hvars känslor ni glömmer att taga med i räkningen. — Hvilken då? — Jo, ni glömmer mig. Ni synes förgäta att jag älskar er, och att min lycka beror på er. Vill ni krossa mitt hjerta derföre att lady Armstrong varit artig mot er? Clarissa smålog — ett mycker sorgset småleende. — Jag tror ej att det är så fasligt allvarsamt, sade hon. Om jag trodde det — — Om ni trodde det, hvad då, Clarissa? (Forts.)