Göteborgsposten – 20 november 1871, sida 1

m— dessa distrikter sörete de vilkor i afseen de på sundhet, luftvexling och rymlighet Som man numera anser för oundgängliga Några sabriksegare hatva gjort lofvärda an strängningar för att förbättra dem, och de har ätven bildat sig föreningar för arbetare bostäders byggande, t. ex, den i Locle son uppfört mellan tre och fyra hundra, hvilke förena beqvämlighet och billighet. Men do återstår ännu mycket att gora i denna väg I en rapport härom, som utgifvits af protes. sorn i nationalekonomi i Zirich, d:r Boemort heter det, att Åhyrorna äro så höga i städerna, att arbetare med en medelmåttig dagspenning äro nödsakade att bo i små fuktiga och mörka kammare. En följd häraf är naturligtvis att arbetarens moralitet lider, ty han föredrager att tillbringa sina fritimmar på krogen sramför ett dylikt näste. Ea annan följd härat har varit att koleran på dessa ställen anställt stora härjningar. Det är således detta förhållande, som man förnämligast har att tillskrifva den verkligen förfärliga grad hvari superiet tilltagit sedan några år tillbaka i vissa kantoner, såsom Solothurn, Bern och Neuschåtel. Sedan flera år tillbaka söker man genom alla möjliga medel bekämpa utbredningen af dryckenekayslasten. Måttlighotsföroningar ha bildats, men deras verksamhet bar gjort föga eller intet; detsamma är också förhållandet både med lagetifmingeåtgärder och med den stränghet, som vissa stora sabrikanter sökt utveckla. Det synas dessutom af hr Moyniers rapport, som om arbetsgifvarne sjeltva ioke alltid föroginge sina underordnade med godt exempel. Den allmänna opinionen börjar uttala sig mot friheten att tillverka och disullora starka drycker, men man har ännu icke vågat att unpripa on industri, hvars frihet lika som all annan beskyddas af konstitutionen. — En engelsk författare, mr John Samuelson, som för icke längesedan utgifvit en introseaut bok om arbetaretrågans stallning i Tyskland, berättar (kanske något öfverdrifvet) att han på sin resa senom Nordtyskland, Baiern och Tyrolen icke hade sett mer än en enda öfverlaelad person, det var en arbetare i Köln. När han kom till Schweiz upphörde han att räkna dem; han trodde sig förflyttad till sitt eget sadernesland. De många politiska valförrättningarne och militärösningarne, eom, jemte katolska kyrkans många fester, åstadkomma upprepade atbrott i det industriela arbetet, gitva olyckligtvis godt tillfälle till dessa utsväfmngar, som dessutom alltför gerna uppmuntras at viser kandidater. Stora rädet i Bern har för en tid sedan uteslutit tre deputerade, som för sitt val hade att tacka en alltför långt drifven frikostighet i letta hänseende, och det skulle vara önskigt om kantonalförsamlingarne öfverallt ville söra detsamma. (Slutet följer.)