Göteborgsposten – 18 november 1871, sida 2

En berömd statsman har yttrat: ÅTalet är menniskan gifvet, för att dölja sina tankar; detta har under min ställning som ministerpresident aldrig varit och skall aldrig blifva min åsigt, ej heller på min nya post som utrikesminister. Det finnes likväl ögonblick, då talet är ur stånd att återgifva, hvad hjertat känner. Den vänskap, det understöd, som inom denna klubb blifvit mig och mina kolleger till del, skall jag aldrig glömma; jag anhåller blott om, att partiet äfven må gifva min efterföljare och hans minister-kolleger samma understöd, som det låtit komma mig till del. Jag har åtagit mig utrikesportföljen endast derför att det är min innerligaste öfvertygelse, att monarkiens, dynastiens och monarkens intressen äro identiska med Ungerns. Den nya krets, hvari jag inträder, skall derför icke vara mig främmande, mitt mål skall alltid vara detsamma, som Deakklubben fullföljer; derför är jag väl ätven berättigad att fortfarande taga partiets vänskap och understöd i anspråk. Entusiastiska bifallsrop afbröto ofta talaren, som blef så rörd, att han ej kunde yttra sig vidare. En hel mängd förvånande upptäckter ha gjorts rörande den tanklöshet Gambettas improviserade krigsminister lade i dagen i fråga om anskaffande af franska armeens behofver, men få torde i detta afseende vara mera betecknande än följande historia, som blifvit en engelsk itidning meddelad från fullt tillförlitligt håll: Sedan Gambetta slagit sig ner i Bordeaux, föll det honom in att patroner skulle kunna erhållas till gevären, utan att man i detta afseende behöfde vara helt och hållet beroende af de kontrakter man uppgjort med amerikanare, och en agent skickades till Schweiz för anskaffande af de för patrontillverkningen erforderliga maskinerna. En leverantör blef snart antraffad, som var beredvillig att ej allenast tillhandahålla dem utan äfven inom en bestämd tid uppsätta dem i Bordeaux, och före den utsatta tiden kom han äfven med sina maskiner. Då han frågade hvar de skulle uppställas, fick han till svar att befallning uttärdats om en byggnads skyndsamma uppförande i och för detta ändamål. Olyckligtvis hade det visat sig ej vara så lätt att få byggnaden i ordving som maskinerna, och då leverantören besökte platsen för densamma Ifann han att våggarne ännu ej voro helt och hållet uppförda. Sedan han satt sig emot ett förslag som framställts till honom, att han skulle ihopfoga sina maskiner utan skjul, erhöll han slutligen tillstånd att för sitt ändamål använda ridskolan, hvilken vederbörligen uppläts åt honom. Maskinerna blefvo uppsatta, arbetarne voro redan färdiga. Då först kom krigsdelegationen att tänka på, att inga åtgärder blifvit vidtagna för inköp af det nödiga metalltörrådet, koppar eller messing. Man sökte förgäfves efter sådan metall i Bordeaux. Förgäfves telegraferade man till Bourges och Toulouse efter sådan. Förråderna af den behöfliga metallen voro öfverallt uttömda, och slutet på hela historien var att man endast kunde få ihop 8 lispund koppar för att sätta de maskiner i verksamhet som kostat krigsdelegationen närmare rdr 300,000.