Göteborgsposten – 18 november 1871, sida 2

samfundet l. .—: neml. tron på Gud (trossättet må nu vara hvilket som helst), äktenskapets helgd, egendomsoch arferätten, den sista likväl med vissa begränsningar hvad angår arfarätten för andra slägtingar än bröstarfvingar. Vi kunna emellertid vänta att snart få erfara, att de hittills sväfvande ryktena skola erhålla större bestämdhet. Emellertid fortgår arbetarerörelsen i och för sig. Arbetsinställningar omtalas från alla håll och kanter, men de synas äfven hafva förlorat mycket af den bittra och hätska natur, söm hittills betecknat dem. De afslutas merändels med en kompromiss, genom hvilken arbetare ej sällan vinua både i atseende på arbetstidens förkortning och arbetslönernas höjande. Den alltjemt tillväxande industriela verksamheten är naturligtvis en kraftigt medverkande orsak till arbetarnes relativa framgångar. Men å andra sidan har hos arbetsgifvarne äfven en billighetskänsla yppat sig, hvilken förtjenar allmänt erkännande. Ölver hela Europa ha lifsförnödenheterna af alla slag stigit i en proportion, hvilken ej öfverensstämmer med arbetslönerna, fastän äfven dessa stegrats. Inseende detta, ha arbetsgifvarne, aktande på tidens tecken, välvilligt höjt lönerna, för att kunna återställa jemnvigten; och mest ha arbetarne vurnit, der dylika kompromisser vänligen ingåtts utan förutgående strikes. De mer och mer utvecklade maskinerna med deras ansenligt ökade produktion ba möjliggjort denna stegring utan olägenhet för arbotsgifvarne under närvarande förhållanden, då den industriela verksamheten är så betydlig, så feberaktig. Men då förråderna åter bli fyllda, då efterfrågan på nytt stannar af, skola arbetsgifvarne stå inför ett svårt ekonomiskt problem; de skola nödsakas antingen åter nedsätta arbetslönerna, hvilket skulle sätta den industriela verlden i fara för stora brytningar, eller ock höja relativt prisen å sina produkter, i hvilket senare fall den stora koneumerande allmänheten skall komma att beläggas med ökad skattebörda. Det senare alternativet blir antagligen det, man kommer att välja, och deri se vi början till en ny följd af ekonomiska omhvälfoingar, hvilka skola komma att åter minska penningarnes värde och derigenom medelbarligen inverka på kapitalernas omflyttning och förmögenhetens fördelning. Kortligen, det är en mäktig rörelse denna, och man kan ej tillräckligt uppmärksamt följa dessa företeelser, hvilka äro så kolossala i sina proportioner och så betydelsefulla till sina sannolika följder.