Göteborgsposten – 17 november 1871, sida 2

— T—y—T-——— — — — — ränta — en transaktion som jag kunde afsluta på förwånligare vilkor än de flesta andra oaktadt min vacklande helsa. Dessutom uppmana des jag bärtill på det ifrigatte af mina juridiska rådgifvare. På denna lifränta har jag allt sodan existerat oller försökt att existera; men inkomsten har ej varit tillräcklig ens för att underhälla mitt inskränkta hushåll; äfven om jag bodde på en vindskammare måste jag lefva som en gentleman och skulle alltid vara beroende af mina tjenare. Dessa äro ärliga nog, det tviflar jag ej på, men jag kan omöjligen åstadkomma någon minskning i mina utgifter. Dessutom hade jag din skolgång att betala för — intet obetydligt belopp, det kan jag försäkra dig. — Gud rare lof att det är förbi, pappa! Om du nu blott villo låta mig komma ut som guvernant, skulle jag kunna hjelpa dig i stället för att vara en börda för dig. — Det är tids nog att tänka på den saken. Du är ej någon tung börda för mig för närvarande. Jag tror ej att du ökar hushållets utgifter med många pund om året. Och om jag måste so mitt namn i tidningaroe, upptaget i förteckningen öfver bankruttörer, måste vi börja lefva i en ännu anspråkslösare skala och på en billigare plats — någon undangömd vrå i Frankrike eller Belgien. Guvernantplanen kan anstå tills efter min död. Du kan alltid vara mig till nytta såsom sällskap, om du vill. Clarissa gick fram till sin far och lade ömt sin hand på hans axel. (Forts.)