Göteborgsposten – 17 november 1871, sida 2

— 2 ——— — —— dotter som satt i vagnen och väntade, tog afsked och lemnade rummet. Mr Lovel var ingalunda så angenäm denna dag eom han visat sig under sitt korta besök på slottet Hale. Han tog fram sina räkningar då mr Granger var borta och fortfor med granskningen af desamma, emellanåt dregande en djap suck eller görande ett uppehåll för att med hufvudet lutadt mot handen tänka öfver hvad han sett. Clarissa skulle gerna ha velat visa sitt deltagande, velat yttra ett ord af tröst; men det var någonting i hennes fars utseende som förbjöd ett närmande. Hon satt vid det öpppa fönstret med en bok i sin hand, men läste ej utan väntade tåligt i hopp att han slutligen skulle meddela henne sina bekymmer. Han fortfor med sitt arbete omkring en timmas tid och band derefter ihop papperen med en min af otålighet. — Arithmetik är af ingen nytta i ett sådant fall som detta, sade han; ingen menniska kan med femtio pund betala hundra. Jag förmodar att det kommer att sluta med bankrutt. Det skall bli vår sista förödmjukelse, rågan på vår skam. — Bankrutt! Ack, käre pappa! utropade Clarissa i en ton af smärtsamt deltagande. Hon hade ett mycket dunkelt begrepp om hvad bankrutt egentligen var, men ansåg det vara något mycket skamligt. — Bättre män än jag ha blifvit tvingade dertill, fortfor mr Lovel med en suck och utan att fästa sig vid sin