Göteborgsposten – 16 november 1871, sida 1

någonting, hon visste ej hvad, skulle kunna inträffa och störa dagens värf. — Jag förmodar att det är en helt naturlig känsla vid ett sådant tillfälle som detta, sade hon; men jag har liksom en aning om att någonting störande skall inträffa. Allting har hittills gått så förträffligt som man gerna kunnat önska sig, men nu då sjelfva det afgörande ögonblicket nalkas, känner jag mig helt orolig. Man skyndade att förklara att sådant vore helt naturligt, lady Laura skrattade och kallade sig sjelf en barnslig toka samt skyndade bort för att göra sin toalett. Mr Armstrong, mr Granger, några militära gäster och landtjunkare intogo sin frukost lika lugnt som om ett bröllop hört till ordningen för dagen. Miss Granger visade sig helt likgiltig för den stora händelsen; Clarissa var blek och nervös, ur stånd att egna mycken uppmärksamhet åt Daniel Granger, som lyckats erhålla plats näst intill henne vid bordet och sade henne åtskilliga saker utan att synas vara medveten om de stränga blickar som riktades mot honom från hans dotter, hvilken satt midtemot. Det förekom Clarissa som om hon utförde en roll i en tragedi, hvars upplösning vore nära förestående. Hon var glad öfver att kunna förebära sin toalett såsom ursäkt för att lemna mr Granger; men sedan hon väl kommit upp på sitt rum, satte hon sig helt tankspridd ner på en stol och gjorde ej det ringaste för att börja toaletten. Fosset, kammarjungfrun, fann henne der en qvart efter klockan tio — ceromonien skulle ega rum