Göteborgsposten – 16 november 1871, sida 1

Göteborg d. 16 November 1871. våderlekstelegrammet af gårdagen från pariserobservatoriet till härv. handelsförening angifver att stormbyar herrskade i Norge och Finland samt att den stormiga väderleken derstädes kommer att fortfara. Offentliga föreläsningarne. Den första af do tre föreläsningar, hvilka hr Björnstjerne Björnson redan sör längre tid tillbaka utlofvat att här hålla öfver Kenaissancetiden i Italien, egde rum i går afton å Mindre börssalen. Det var ej mer än man kunnat vänta, att töreläsarens berömda namn i föreniog med det ämne han valt för sina föredrag skulle utöfva en märkbar dragningskraft på den del af vår publik, som eger sinne för estetiska njutningar. Också voro alla de sittplatser som blifvit anordnade i salen upptagna, och ej så få måste stående afböra föreläsningen. Det är alltid med en viss spänning man afvaktar det ögonblick, då en njutningsrik stund skall börja, och att detta äfven var fallet med den publik som infunnit sig för att afhöra gårdagens föreläsning, derom vittnade den högtidliga tystnaden under de närmaste ögonblicken före talarens framträdande. Då föredraget började kunde ej det svagaste ljud förnimmas i salen utom föreläsarens egen stämma. Och denna stämma var sedan nog för att uteslutande taga uppmärksamheten i anspråk. Dess välljudande klang och allt efter arten af föredraget vexlande tonfall voro egnåde att i högsta möjliga grad stegra intresset för föredragets i och för sig fängslande innehåll. Rörande detta innehåll få vi här inskränka oss till att påpeka några få drag. Tal. skildrade den inre kraft som verkade i Italien, den utveckling i det stilla som föregick, innan den italienska konsten framträdde i sin fulla fägring. Det vore en stor villsarelse, sade han, att förmena det antiken framfödt det nya ljuset. Intet dödt kan framföda något letvande. Dante, hvars poesi kunde förliknaa vid ett stilla månsken, iklädde alla sina tankar, tillochmed de kristna, den antika formen, men språket var den nyfödda italienskan. Föreläsaren uppdrog vidare en liflig och, i öfverensstämmelse med ämnets art, dramatisk skildriog af Borghierna, deras statskonst, talanger, laster och brott — deras makt och fall. Det var sådana personligheter, hvilka liksom tjenade till modeller för de stora italienska konstnärerna — en Leonardo da Vinci, Michaöl Angelo m. fl. Tal. skildrade slutligen Rafaöl och de gynnsamma förhållanden under hvilka han uppträdde och fortgick på konstnärsbanan. Det intressanta föredraget afslutades kl. 8, och efter detsammas slut gaf publiken genom bifallsyttringar tillkänna att den visste värdera föreläsarens eminenta talang. Borgmästarevalet. Ett ärende af synnerlig vigt för vårt samhälle förekommer snart till afgörande i det nästk. Tisdag val af Handelsoch Politie-borgmästare skall företagas. Beskaffenheten af detta embete har på senaste tid undergått en icke oväsentlig förändring. När befattningen nu efter en lång vakans åter skall tillsättas, äro de qvalifikationer, hvilka man har att söka hos embetets kommande innehatvare, ej fullt enahanda med dem, som man förut föreställt sig hufvudsakligen erfordras hos Göteborgs politiborgmästare. En kort historik torde vara tillräcklig för att rättfärdiga denna vår åsigt. Före år 1850 voro polismästarebefattningen och befattningen såsom ordförande i Drätselkommissionen förenade med Politi-borgmästare-embetet. Nyssnämnde år atsöndrades funktionen såsom polismästare från borgmästareembetet och öfverläts åt annan man. Med antagande af de nya kommunallagarno upphörde Drätselkommissionen och ersattes af Drätselkammaren, hvars af stadsfullmäktige utsedde ledamöter inom sig ega att utse ordförande. Företradesvis med afseende på sistanförda omständighet ansågo sig stadsfullmäkige, när ledighet inträffat, böra ifrågasätta att politiborgmästareembetet upphäfdes samt att de göromål, hvilka ännu återstodo från lenna betattving utan att af annan tjensteman lafva öfvertvagits, skulle uppdragas åt en jutitierådman mot särskilt arvode. Göta hofrätt framkom likväl, såsom man orde erinra sig med starka betänkligheter J! mot hvad stadsfullmäktige sålunda föreslagit.Dels på grund deraf, dels ock i anledning f s s den åsigt, hvilken af magistraten och lands;ösdingeembetet samfält uttalades, att den