Göteborgsposten – 15 november 1871, sida 2

Tichborneska rättegången Tisdagen d. 7 d:s tog den stora Tichborneska arfsprocessen åter sin början i London och fortsattes de följande dagarne i veckan. Förhandlingarne inleddes med ett tillkännagifvande från kärandesidan att den ej vidare kunde deltaga i kostnaderna för det stenografiska återgifvandet af hvad vid förhören förekom. Dessa kostnader hade hittills uppgått till 700 i veckan, hvaraf hvardera partiet betalade 350 Å och denna utgift ansåg pretendenten sig ej vara i stånd till att vidare bära. Svarandena äatogo sig att ensamme draga kostnaden, men förbehöllo sig ock rättighet att, om de så önskade, endast meddela kopior åt juryn, ej åt käranden. Sedan vittnesberättelsen af ett i Australien förhördt vittne blifvit uppläst, öfvergick domstolen till förhörandet af tvenne vittnen vid namn Liardet, fader och son, hvilka hufvudsakligen intygade att under år 1854 till Melbourne verkligen anländt ett amerikanskt fartyg.Osprey, hvilket berättades medföra några skeppsbrutne sjömän, som på vägen dit blifvit upptagne ombord. (Pretendenten hade uppgifvit sig hafra varit en bland dessa skeppsbrutna). Derefter följde ett af de vigtigaste vittnena i målet, Roger Tichbornes forne beijent John Moore, som numera förklarade sig vara fullt öfvertygad om att pretendenten var den rätte Roger Tichborne. Det tyckes hafva funnits en tid då Moore ej hyst en sådan mening. Under processen ådagalades och erkändes af vittnet sjelft att han i Mars 1867 yttrat bl. a.: Utaf hvad jag sett af den mannen är jag säker på att han ej är den Roger Tichborne, med hvilken jag rest tillsammans. En person, som vid denna tid sökte häfva hans tvifvelsmål om pretendentens identitet genom att hänvisa till att enkelady Tichborne,: Rogers moder, erkände pretendenten som sin son, hade då erhållit till svar: Det be: tyder ingenting, ty om de hade sändt öfver hit en egyptisk mumie och hängt på densamma en sedel med namnet Roger Tichborne, så skulle hon hafva erkänt mumien såsom sin son. Hvad som nu bragt Moore på andra tankar än han först haft, var pretendentens kännedom om några händelser, hvilka passerat ombord på fartyget vid utresan till Valparaiso och särskilt hans erinrande om ett slag af en fångad albatross, hvilket då träffat Roger och hållit på att beröfva honom hans ena öga. Moore hade fört dagbok under sina resor och noggrannt upptecknat äfven de ovigtigaste tilldragelser som härunder passerat. Det ligger nära till hands att antaga, hvarom ock förmodanden från motsidan antydningsvis framställas, att dessa, tillika med Moores muntliga upplysningar, skulle vara en bland huf