Göteborgsposten – 14 november 1871, sida 2

till sin fördel som då hon somtalade med sin blifvande svärmor. All stolthet och köld var försvunnen under dessa samtal, och Geraldine Challoner visade sig hjertlig och qvinlig. — Hon har spelat sins kort väl, sade Barbara Fermor maliciöst. Det är modern som bragt detta giftermål till stånd. Om mrs Fairfax visade Clorissa köld, så bemöttes den unga flickan med så mycket större värma af de båda damerna Emily och Louisa Challoner, hvilka samtidigt anlände till slottet och genast fattade tycke för sin systers favorit. — Laura har sagt oss så mycket om er, miss Lovel, sade lady Louisa, och vi ämna bli era tillgifna vänner, om ni ej har någonting deremot. Få vi kalla er Clarissa? Det namnet klingar så vackert! Båda dessa damer voro redan inne på tretiotalet, men voro lika lifliga som unga flickor. De voro mycket lika lady Laura, hade hennes glada godlynthet och voro mer eller mindre rädda för den ståtliga Geraldine. — Vet ni vi äro riktigt glada öfver att hon ändtligen blir gift, yttrade lady Emily i förtrolig ton till Clarissa; hon har spridt en viss otreflig kyla i vårt hem, och jag tror verkligen att hon bidragit mycket till att skrämma bort alla våra beundrare. Då hon är borta ha vi åtekilliga glada tillställningar, ty för pappa kunna vi göra hvad vi vilja. Forte.)