Göteborgsposten – 14 november 1871, sida 1

— : A D me — ———— längre vara någon nyhet för Göteborgs-Postens läsare. Oviss om huru pass utförligt telegrammer och enskilda skrifvelser härifrån redan omtalat den förskräckliga händelsen för pressen derhemma i Sverige, vill jag endast i korthet vidröra ett ämne, som ensamt kunde taga tjugo korrespondenser i anspråk. — Ännu Söndagen d. 8:de d:s var Chicago en af Nordamerikas rikaste och mest storartade städer, hvars underbart hastiga tillväxt troligen haft intet motstycke i verlden. Och den derpå följande Tisdagen återstod deraf nästan endast ruiner. Alla dess förnämsta offentliga byggnader, kyrkor, teatrar och museer hade jemnats med marken, och de platser, de intagit, kunde, äfven af en i staden väl bevandrad, blott med svårighet återfinnas bland de ännu brinnande ruinerna. Den som en gång sett en sådan tafia af förstörelse, glömmer den aldrig, och ingen som ej med egna ögon bevittnat skådespelet i fråga, kan gitvas en fullkomlig och riktig föreställning derom. Det haf af eld, hvars böljor icke lade sig förr än de på en areal af 2500 acres förtärt 18,000 byggnader och gjort en tredjedel af stadens befolkning, d. v. s. omkring 100,000 menniskor husvilla, utgick på Söndagsattonen kl. 10—11, gynnadt af en orkanlik storm, från ett mindre i den södra delen af Chicago beläget hus och hade redan några få timmar derefter rasat öfver hela den förnämsta delen af staden, der Court House, den i en ädel stil uppförda, kolossala byggnaden, utgjorde centrum. Derifrån banade sig elden i en fruktansvärd utsträckning en våg öfver floden, af hvars bryggor tre stycken blefvo dess byte, öfver till stadens nordsida, der icke ett hus på tre eng. mils längd och nästan lika stor bredd blef skonadt. Det var i denna stadsdel flertalet af svenskarne bosatt sig, från den ungetär 8 å 10 blocks från floden belägna Chicago Avenue och allt vidare norrut. Kl. 9 —10 Måndagsförmidddagen antändes det vid nämnde gatas östra ända befintliga vattenverket och innan middagen, oller straxt derefter, fanns intet hus qvar på den gatan, der, bland många andra svenskar, skräddaren Olin, urmakaren Levin, handlanden Wimmerstedt, skräddaren John Johnson, urmakarne H. Andersson, Hussander och Stenqvist och saloon-värden Gylfe Wolyn m. fl. drefvo sin rörelse. Från Chicago avenue slogo flammorna in på alla derifrån gående tvärgatorna, at hvilka isynnerhet Bremerstreet, Townsend str., Sedgwick str., och Market str. beboddes af en hel mängd svenskar bland hvilka de allra flesta icke tänkt på att rädda något at sin egendom förr än allt var för sent. Förtöljda af lågorna flydde en stor skara öfver Chicago avenue-bryggan till vestsidan, som i det närmaste lemnats oskadad, men plötsligt syntes ett större, brinnande fartyg redlöst drifvande mot nämnde brygga, som dervid antändes och gjordes obrukbar. Sålunda motade, af vattnet på ena sidan och af elden på alla de andra, kastade många sig i sjön och omkommo der. Andra, som ville bana sig en återväg genom elden, misslyckades och blefvo brända till dods. Vid nedskritvandet af detta framkallas bilder för min syn, som ännu långt in i framtiden skola tidt och ofta återkomma. Här en moder med sitt lilla barn i famnen. Midt emellan de brinnande husraderna ilar hon framåt med af förtviflan bevingade steg. En brinnande spillra antänder hennes klädning. Hon märker det ej utan fortsätter sitt lopp. Ännu några steg och ett fasans skri tränger sig från hennes läppar. Hennes sjal brinner, men ännu stannar hon icke. Dock — nu släpper hon sitt barn. Hon står stilla. Rök och gnistor omhvärfva henne. Hon vill kasta sig i famnen på en förbiflyende, men dignar ned. Hon försöker resa sig igen, men benen neka henne sin tjenst. Jag eer henne liggande på sina knän. Hennes hår, som fallit ned åt ryggen, brinner. En del af ett tak ramlar ned, och hela platsen insvepes af mörker, af rök och gnistor. Der faller en annan, en man i arbetarens drägt, midt på gatan. En tung kärra, dragen af ett par skenande dästar, passerar i nästa ögonblick öfver hans kropp. Här boppar en äldre man ut genom ett fönster från andra våningen och krossar sig i fallet. Der en vagn, hvars last består af tre till hälften förbrända kroppar. Hos endast en af dessa röjes något lif: den högra handen röres mycket långsamt upp och ned. Detta och mycket mera säg jag utan att kunna göra ens ett försök till biständ. Från min bostad nära hörnet af Sedgwick str. och Chicago avenue skyndade jag upp åt Division str., skjutande framför mig en kärra med det oumbärligaste af hvad som tillhörde mig och den familj jag bodde hos. Hvar jag gick fram mötte mig anblicken af bekanta ansigten, på hvilka ånW ä — ——— I tala sig detta, tänkte hon nå hurn dr