Göteborgsposten – 10 november 1871, sida 1

Derefter följde de vanliga tillönskningarne af en god natt, och Clarissa gick upp på sitt rum med dessa ord ljudande i sitt öra: Den innebär hvarken mer eller mindre än Arden! Kunde han vara grym nog att tro något sådant om henne? Kunde han förmoda att hon sökte ådraga sig uppmärksamhet af en man, gammal nog för att vara hennes far, endast derföre att han var rik och egare af det hem hon älskade ? Förhållandet var att mr Fairfax — en man som äfven i sina bästa stunder ej egde något öfvermått af högsinthet, men ändock ansåg sig som en mycket aktningsvärd gentleman — var förargad på sig sjelf och hela verlden, men isynnerhet förargad på Clarissa, emedan hon visat sig stark då han väntat att finna henne svag. Aldrig förr hade hans fåfänga blifvit så djupt sårad. Han hade till hälften beslutat att uppoffra sig för denna flicka och hon — kan man tänka sig något sådant? — hon visade sig likgiltig för honom, XV. Förberedelserna till bröllopet pågingo. Clarissas hufvudvärk utvecklade sig ej till någon sjukdom, och hon hade ingen förevänning för att lemna slottet. Hennes far, som skrifvit åtskilliga artiga bref till lady Laura Armstrong, i hvilka han uttryckte sin tacksamhet för hennes godhet mot hans barn, beredde miss Lovel en myc