Göteborgsposten – 8 november 1871, sida 2

språkbyggnaden, den intressanta inblick den skänker i forntidens allmuuus åskådningasätt, och den stora praktiska nyttan af att ega ett litet ordförråd i detta språk, som sedan på många sätt kommer till gagn, mycket som talar för sig. Då vi således förorda latinets fortfarande ingående, åtminstone tills vidare, såsom ett obligatoriskt läroämne (ty all valfrihet mellan skolans olika läroämnen anse vi af pedagogiska skäl omöjlig) i elementarskolan, naturligtvis med betydligt inskränkt kurs och vida färre lärotimmar, än som nu åt detta språk äro anslagna, och till följe deraf ätven med i väsendtlig mån ändrad metod för undervisningen, så tro vi, att dermed äfven en annan fördel vore vunnen. Vi hoppas nemligen, att med en förbättrad allmänbildning äfven intresset för vetenskapliga sträfvanden skulle stegras, så att dessa ej vidare komme att betraktas såsom universitetets och den dokumenterade lärdomens uteslutande prerogativ, utan äfven, såsom förhållandet är i England och flera andra länder, blefve ett område, tillgängligt för den fria verksamheten, Då nu vetenskaper finnas, hvilka allt hittills till den grad begagna sig af latinet såsom uttrycksmedel, att ett omfattande och på djupet gående studium af desamma knappt är tänkbart utan kännedom af nämnda språk, eå synes, att äfven för detta önskningsmåls uppnående någon uppoffring at tid och arbete på latinets studium torde vara behöflig. Derjemte få vi ej alldeles lemna ur sigte, att elemeatarskolan äfven har till uppgift att vara ett förberedande stadium för inträde på gymnasiet, som säkerligen för mången skulle framstå såsom en afskräckande plågoanstalt, om studiet af den alltid tråkiga formläran för tvenne döda språk der skulle samtidigt taga sin början. Vi anse det således finnas tillräckligt talande skäl för att icke, åtminstone icke ännu, kasta latinet öfverbord. Att matematiken måste betraktas såsom ett synnerligen vigtigt läroämne inom elementarskolan framgår både af dess förmåga att reda tanken och uppodla förståndet och af dess karakter af att vara för det praktiska lifvet synnerligen maktpåliggande. En inskränkning i kursen torde dock äfven här vara fullt berättigad och ändamålsenlig. Yiglingens förmåga att tyda algebraiska gåtor och lösa geometriska rebusuppgifter må väcka än så mycken beundran hos den oinvigde, så tillhör den dock en annan ståndpunkt än den allmänt medborgerliga bildningens. Kan således en inskränkning utan fara ske i den matematiska undervisningen, så gäller detta i ännu högre grad i afseende på naturvetenskaperna. Här såsom öfverallt böra alla specialstudier — således alla utanlexor af mer eller mindre konstiga terminologier och allt inpluggande af latinska eller grekiska namn på djur och växter — utmönstras, såsom icke hörande till elementarbildningens område. Dit hör deremot en fullständig, ehuru i populär form meddelad insigt i menniskokroppens organisation, i djurens och växternas allmänna karakteristik, i naturkrafternas väsende och verkningar, i verldsalltets mekanism — men, märk väl, inga qvasivetenskapliga specialiteter, endast de stora, allmänna dragon. På skolstadgans schema finnas ännu två kunskapsämnen upptagna: filosofisk propedevtik samt kristendom. Hvad angår det förra ämnet, så kan man icke nog högt skatta dess värde. Kunskap om menniskosjälens väsende och förmögenheter, om sättet för dess verksamhet samt vilkoren och reglorna för ett logiskt riktigt tänkande borde icke vara främmande fir någon, som gör anspråk på att vara en bildad man. Detta läroämne har emellertid på senare tid blifvit alltmera undanträngdt, sannolikt emedan man, på de svagaste grunder, befarat, att det kunde användas i någon filosofisk propagandas tjenst. Vi ville tillerkänna det sin förra plats såsom en disciplin, hvilken, jemte sin utomordentligt stora formelt bildande förmåga, äfven har till sitt innehåll det väsen, som naturligen står menniskan närmast och således är för henne vigtigast att känna. Emellertid möter härvid den svårigheten, att denna vetenskap mindre än de flesta andra tillåter en fullt populär behandling och således hos sina idkare förutsätter en högre grad af abstraktionsförmåga och andlig utveckling i allmänhet, än som kan föruisättas hos ynglingen. Vi tro dock, att den så tillvida kan göras allmänt fattlig, att den med fördel kunde införas såsom undervisningsämne i elementarskolans öfversta årsklass. Hvad slutligen beträffar undervisningen i kristendom, så kunna vi ej finna annat, än att den, sålänga skolan är en statens skola, och staten såsom uttryck för sin religiösa öfvertygelse erkänner en viss religionsform, måste betraktas såsom skolans i viss mån vigtigaste AA.A AO datta aAa: 11241.. 1414