Göteborgsposten – 7 november 1871, sida 2

och jag kan endast hoppas att morgondagen skall återställa ert förnuft. — Nåväl, jag är vansinnig om ni så vill — vansinnig af kärlek till er. Hvad skall jag göra? Om jag med någon skymt af anständighet kan återvinna min frihet — genom en vädjan till lady Geraldines ädelmod, till exempel — deraf skall ej hennes hjerta bli krossadt, var säker om det — om jag kan göra mig fri från denna förbindelse, vill ni bli min hustru, Clarissa? — Nej, tusen gånger nej. — Jag är då ingenting för er? Vansinnet är uteslutande på min sida? — Såvida ni verkligen menar allvar och ej utför något dumt skämt — är vansinnet uteslutande på er sida. — Nåväl, det är verkligen rätt hårdt. Jag var såsäng nog att tro motsatsen. Jag trodde att en så stark känsla å min sida ej skulle kunna existera under fullkomlig likgiltighet å er sida. Jag föreställde mig att jag i er träffat den qvinna som var liksom på förhand bestämd åt mig — men jag har grymt misstagit mig, kan jag förstå. Huru många korgar har ni utdelat sedan ni lemnade skolan, miss Lovel ? frågade han med ett bittert skratt. Geraldine sjelf skulle ej ha kunnat affärda mig med mera köld. (Forts.)