Göteborgsposten – 6 november 1871, sida 2

slägts fiende. Hon kunde ej såta bli att undra öfver den bolägenhet hvari hon befann sig, och hennes svar på mr Grangers hvardagliga anmärkningar voro något mekaniska. En gång försökte han att leda samtalet öfver på Arden. — Det skulle göra mig ett stort nöje att se er der såsom min dotters gäst, sade han i en varmare ton än den för honom vanliga, och jag tror verkligen att ni skulle fatta intresse för hennes vorksamhet inom församlingen. Hon har åstadkommit riktiga underverk i mindre skala. — Jag tviflar ej på det. Ni är mycket god stammade Clarissa; men jag skulle ej kunna uthärda att komma till Arden. Jag var så lycklig der med min bror, och nu då han är borta och jag blifvit förbjuden att blott nämna hans namn, skulle stället väcka alltför pinsamma minnen hos mig. Mr Grenger blef plötsligt tyst och allvarsam. — Ja, det var sannt, hennes bror var invecklad i något trassel, utan tvifvel någon ful affär, annars skulle ej fadern ha jagat honom ur sitt hus. En sällsam familj, den Lovelska. Fadern en slösare, sonen kanhända någonting ännu värre. Derefter betraktraktade han ånyo Clarissa, tänkte på huru älskvärd hon var och beklagade att hon skulle vara dotter till en sådan far, syster till en sådan bror. (Forts.)