Familjen Lovel). Roman af M. E. Braddon, förf. till Lady Audleys hemlighet m. fl. —— Det var omöjligt att förneka att denna unga damo var mycket klok och fullkomlig; att hon gjorde allting väl som hon företog sig; stt hon, ehuru synbart medveten om sina stora företräden såsom arftagerska till en ofantlig förmögenhet, dock var mycket välvillig och öfoerseende mot de mindre lyckligt lottade bland hennes kön — det var omöjligt att förneka allt detta; och dock var det lika svårt att komma på god fot med Sophia Granger som med lady Geraldine. En dag efter frukosten, under det åtskilliga af de unga damerna voro församlade omkring pianot i biljardrummet, var Lizzie Fermor djerf nog att fråga miss Granger hvad hon skulle tycka om att hennes far gifte om sig, ifall en sådan id föll på honom. Den ståtliga Sophia kastade en blick på miss Fermor som skulle ha förskräckt en mindre djerf ung flicka. — Gifta om sig! upprepade hon, pappa! Om ni kände honom bättre, miss Fermor, skulle ni aldrig spekulera öfver något sådant. Pappa skall aldrig gifta om sig. ) Forts. fr. N:o 256.