Göteborgsposten – 4 november 1871, sida 2

ror utöfvar sitt embete såsom de trognas högste herde och lärare. Men för att framkalla den verldsliga maktens förföljelse mot katolska kyrkan, trakta dessa förderfvets söner efter att salskeligen intala henne, att kyrkans gamla lära ändrats genom det vaticanska könciliets dekret och att en svär fara uppvuxit för säväl staten som det borgerliga samfundet. Men hvad kan väl uppdiktas och uttänkas elakare och tillika osmakligare, än detta förtal? Icke desto mindre har det beklagligen förekommit någonstädes, att statsministrarne sjelfva, intagna af sådana gudlösa ingifvelser och utan hänsyn för kränkandet af det trogna folkets känslor, med sitt skydd öppet betäcka och genom sin gunst styrka de nya sekteristerna i deras uppresning. I det vii vårt betryckta hjertas sorg inför eder beklaga detta, erkänna vi, att vi måste egna vårt pälförtjenta lof åt de utmärkta biskoparne i detta land (Tyskland), bland hvilka vi särskilt nämna erkebiskopen af Munchen.