Göteborgsposten – 4 november 1871, sida 2

En korrespondent från Paris, som sett Thiers vid Institutets öppnande, hvilken högtidlighet han bevistade, yttrar med anledning deraf rörande hans personlighet bl. a. detta: Thiers, som jag nu för första gången på länge återsåg, öfverraskade mig genom sitt lefnadsfriska och krya yttre. Han tyckes gäcka bördan af sina 74 år och vara besluten att taga ännu månget år på sina axlar. Men ju större hans namn blir, desto mindre blir hans gestalt; med andra ord : hans dessutom mycket respektabla korpulens har under loppet af några få månader ökats så ansenligt, att proportionerna af hans statur blifvit så vanställda, att han tyekes rent af sjunka tillbaka i sig sjelf. Den honom medfödda nervösa rörligheten har derför flyktat ut i extremiteterna, i fingrarne, ögonen, nässpetsen; de spritta och glänsa, då han fröjdas och förargas, och endast hans kropp har ytterligt svårt att röra sig. Sin gamla tillgifvenhet för den ända till halsen tillknäppta svarta rocken tyckes Thiers äfven i dag icke vilja förneka, och när man ser honom sitta i sin anspråkslösa drägt bland de odödligas silfverstickade grönfrackar, skulle man icke tro, att man har Frankrikes förste man för ögonen. Presidentens passion är att hålla revyer; ixlädd den bekanta svarta rocken, sätter han sig i en öppen vagn och låter sina älskade troupiers defilera, då och då kommenderande en attaque eller en flankmarsch. En gång kunde haus fru med svårighet afhålla honom ifrån att stiga till häst och sätta sig i spetsen för kyrassiererna.