Göteborgsposten – 4 november 1871, sida 2

Frän Utlandet. Den utländska pressen söljer med den största uppmärksamhet händelserna i Österrike. Ett telegram har redan meddelat, att kejsar Frans Josef uppdragit åt baron Kellersperg att bilda ett nytt kabinett. Tills detta skett, skötas landets angelägenheter interimistiskt af de olika sektionscheferna inom ministerierna med finansministern Holagethan till president. Kellersperg är för närvarande sysselsatt med att utarbeta ett program för sin nya minister, hvilket skall framläggas för kejsaren till antagande, och först då detta skett kommer ministörens sammansättning att bestämmas. Kellersperg är medlem af riksrådets herrehus och tillhör det moderata tyska partiet. I Januari 1870, då kampen mellan federalister och centralister ledde till en mycket lidelsefull adressdebatt i Herrehuset, deltog Kellersperg icke i denna. Hans namn har redan förut anförts bland de eventuela ministrarne, men det sades då, att Kellersperg uppställt så långt gående fordringar arg. frihet i valet af sina kolleger, att kejsaren ej ville inlåta sig derpå. Emellertid består krisen ännu. Inom den österrikiska pressen rasar partikampen med oförminskad häftighet. En czechisk tidning i Prag yttrar: Don slaviska rörelsen skall inom få veckor från en cisleithansk bli en rörelse, som omfattar alla slaviska nationer, och senare generationer skola välsigna den dag, då Osterrike tillbakavisade den hand, som czecherna utsträckte till försoning. Det federalistiska bladet Wanderer i Wien söker att göra det begripligt för tyskarne, att tyskheten i sjelfva verket ingenting vinner på ett ministerskifte, och att den skall vara olyckligare stäld än någonsin förut, om en tysk partiregering skulle efter några få månader vara nödsakad att åter göra slasco. De tyska tidningarne i Österrike låta påskina, att demonstrationerna i Prag för Rieger utföllo oändligt tarfligt, men det synes likväl i sjelfva verket icke ha varit så. Rieger hade från Wien begifvit sig till sitt gods Malecz, hvarifrån han for ersam till Prag. Då han anlände kl. 3 på efterm. till bangården, emottogs han med dånande lefverop. Rieger uppsteg i en droska och besvarade ifrån denna den hyllning, som visades honom, sägande, att konungen icke velat lyssna till czechernas önskningar, men att den dag nog skulle komma, då han, bättre rådd, skall uppfylla dem. Under nya lefverop, spändes hästarne från vagnen och den alltjemt tillväxande folkmassan drog den evergiske czecherledaren till hans boning. Här tackade han ännu en gång för hyllningen och erinrade om sitt valspråk, som hvarje czecher borde göra till sitt: Nedejme so! (Låtom oss icke gifva oss!), hvilken uppmaning besvarades med Ilej Slovane! Itrån Rieger begaf sig folkmassan, anförd af caechiska studenter, till den tyska tidningen Tagesbotens redaktionslokal, hvarest stormande pereatrop uppstämdes, tills polis slutligen framryckte och ekiograde folkmassan. På aftonen gafs å den tyska teatern Bauerfelds stycke Das kategorische Imperativ. En mängd czecher hade infunnit sig till representationen. Vid alla de ställen i pjesen, der den tyska nationalkänslan anropas, hvisslade czecherna, tills slutligen tyskarne vid roplikon: Doutsch missen wir bleiben, weil wir es nun einmal sind började applådera af bjertans grund, under det czecherna återigen hvisslade och tjöto. Ett fasligt tumult uppstod i salongen, hvarunder de båda nationaliteternas representanter i logerna och på parkett sökte öfverrösta hvarandra. Detta är dock endast prodromer till hvad som komma skall, och visst är, att notiser om det ena stormiga uppträdet efter det andra i Prag skola ingå. . Inom Ungerns riksdag har nu äfven en medlem af den moderata oppositionen väckt en interpellation rörande den böhmiska frågan, veml. Ludvig Tisza, som sade: Inom Österrike rådde och råder en inre kris; likväl såg den ungerske premierministern sig tvungen att inblanda sig i krisen, han ansåg sig nödsakad att taga verksam del i afgörandet, i det han inom ministerrådet satt tillsamman med ministerrådet från den andra staten. Derigenom har nu en prejudice skapats, på hvilken man äfven kan äberopa sig emot oss. Jag måste härtill foga den anmärkningen att, i det jag anser den ungerska regeringens inblandning för ett ondt, för dålig och farlig, jag alls icke vill döma om den riktning, hvari inblandningen skett. Om inblandningen skulle ha skett i motsatt riktning, så skulle jag tadlat den lika mycket, som jag nu anser den för oklok och farlig. I denna inblandning allena ligger en fara för Ungern. En korrespondent från Paris, som sett Thiers vid Institutets öppnande, hvilken högtidlighet han bevistade, yttrar med anledning deraf rörande hans nersonlighet hl a deffa