Göteborgsposten – 3 november 1871, sida 2

personer ofta på ett bedrägligt sätt förhöjde belopet, i det att de uppburo ända till fyrdubbelt af vad: staden var skyldig. Det har visat sig, att 100,000 dollars stå uppförda såsom utbetalta till vissa personer, hvilka bestämdt förnekat sig hafva mottagit dessa summor eller öfverhufvud ha någon reda på allt detta. Undersökningarne påtvinga oss den åsigten, att man ej allenast företog det mest upprörande slöseri inom olika departementer, utan att der äfven föröfvades bedrägerier och stölder af det gröfsta slag, och att detta i många fall endast kunde ske under den förutsättningen, att de, hvilka såsom embetsmän besvurit att bevara stadens intressen, voro medvetna derom eller deri deltogo. Ett annat uttalande, hvilket är betecknande i afseende på tjensternas tillsättande och utöfning, föreligger, neml. från domaren Barnard, hvilken gjort sitt bästa för att understödja de skattdragande mot kommunalstyrelsen. Han förklarar tydligt, att den fullständigaste demoralisation råder inom den allmänna förvaltningen, eftersom der finnes ett stort antal tjenstemän, hvilka i många år beklädt sina befattningar, dels anställda af republikanerna, dels af demokraterna, alltsom de olika partierna varit vid rodret, men aldrig visat sig i stadens rådhus utom d. 1:ste i hvarje månad för att lyfta sin aflöning; ja, det finnes tillochmed åtskilliga sådana tjenstemän, hvilka alls icke bo i staden. Han säger sig kunna med bestämdhet påstå, stödd på egen iakttagelse, att nästan alla bordellerna och de lösaktiga qvinnorna i staden underhållas med kommunens penningar. Han vill fästa storjuryns uppmärksamhet härpå, för att man må kunna göra ett slut på detta ofog, och framför allt vill ban förorda detta hos de män, som ha sinekurer, för att de antingen må börja att lefva på ett hederligt sätt, om de kunna, Leller i motsatt fall egna sig åt röfveri på allmän väg, så att vi åtminstone kunna få dem satta i fängelse eller hissade upp i galgen. Domaren syftar äfven på de stora öfverträdelserna af vallagen och säger, att ban vill hålla sin rätt öppen och låta storjuryn förblifva samlad, tills valen egt rum, för att tillförsäkra folket ett ärligt votum. Detta kan med skäl rubriceras som stöld och bedrägerier i stor stil. Den engelske premierministern Gladstones i Greenwich hållna tal föreligger oss nu i dess helhet. Detsamma upptager ej mindre än 6 spalter fin stil i Times, men synes oss, fastän vältaligt i den art som nu engång blifvit english fashion, icke innehålla något annat väsentligt, än hvad vi förut i telegrafiskt utdrag kunnat meddela. Men eftersom arbetarefrågan står så högt på programmet i England,, torde det vara skäl att ur talet återgifva den del, som afser denna sak: De sociala problemer, som möta oss, äro många och stora. Må regeringen arbeta det mesta hon formår, må lagstiftande myndigheterna arbete natt och dag i eder tjenst; men sedan äfven det bästa ernåtts och utförts, skall frågan, huruvida den engelske fadren skall vara fader för en lycklig familj och medelpunkten för ett lyckligt hem, förblifva en fråga, som måste väsentligen bero på honom sjelf. Och de, som lofva eder, arbetare — hvilka de nu än må vara —, att en hvar af eder i städerna skall få ett hus och en trädgård i fria luften; de, som säga er att försäljningsplatser i detalj skola uppstå med priser en gros, äro — jag vill icke säga bedragare, emedan jag icke tviflar på deras uppriktighet; men jag vill påstå, att de äro storskrytare; de äro förledda af en falsk filantropi. Nej, gentlemen, de frågor, vi måste lösa, beror det hufvudsakligen af oss sjelfva att besvara, Öneml. den: huru skola dryckenskapens förödelser hejdas? Huru skola vi, i en tid då qvinnorna med hvarje år bli mera af sig sjeltva beroende medlemmar af samfundet, utan att kränka de hufvudlagar som bestämma för alltid deras ställning i verlden, kunna undanrödja de allvarsamma sociala orättvisor, under hvilka jag för min del anser dem arbeta? Huru skola vi i ett land, der rikedomen hopar sig med en sådan snabbhet, kunna hejda lyxens och sjelfviskhetens tillväxt genom en sund och helsosam opinion? Huru skola vi kunna tillförsäkra arbetet dess rätta ära? Jag menar ej allenast handarbetet, utan menniskans arbete med alla de egenskaper, Gud gifvit henne. Huru skolå vi förmå oss sjelfva och landet till att tro, att intör Gud och menniskor arbetet är ärofullt och Jättjan föraktlig. Varen vissa om, m. h., att jag uttalar den allvarliga och högtidliga sanningen, när jag säger, att under de politiska frågorna, som röra sig på ytan, ligga dessa djupare frågor, som intränga i hvarje menniskas bröst och träffa hans samvete och själ; och det är på lösningen af dessa frågor, som Englands välgång beror. Åtskilliga tyska tidningar ha nyligen innehållit olikartade uppgifter rörande ett handgemäng som egt rum mellan preussiska och baierska regementen, hvilka blifvit förlagda som garnison i Metz. De första berättelserna framställde saken såsom mycket allvarsam, men några patriotiska tidningar skyndade att motsäga desamma såsom sättande en fläck på de förenade tyskarnes broderliga känslor mot hvarandra. Nu visar det sig dock att det ej endast varit en allvarsam fäktning någon visa dag utan ett ständigt krig mellan de båda garnisonerna, att soldaterna klättrat öfver palissaderna och sårat hvarandra med sina sidogevär. En olycklig baiersk officer som försökte medla fick sin värja bruten i stycken och erhöll ett allvarsamt sår i hufvudet. Dessa detaljer ha meddelats af en kejserlig embetsman som är stationerad i Metz, hvars trovärdighet ej kan sättas i fråga. För att få ett slut på oroligheterna måste man förflytta de baierska regementena till andra garnisonsorter, såsom Sdan och Chalons. Inom Frankrikes republikanska kretsar har man någon tid trott, att Thiers allt oaktadt i all hemlighet arbetar för orleani