stundande balen, för hvilken miss Granger ej tycktes hysa något särdeles djupt intresse. — Jag går visserligen på baler, sade hon; man är tvungen att göra det, ty det skulle se så otacksamt ut att afböja en väns bjudning; men jag är verkligen ej road af dem. De äro alla lika hvarandra och hettan i rummen blir alltid odräglig. — Jag tror ej att det kommer att bli förhållandet med denna, svarade miss Fermor. Lady Lauras anordniogar äro alltid beundransvärda, och det skall spännas tältduk öfver hela terrassen invid stora salongen, der vi skola dansa, så att de sex fönstren kunna vara öppna under hela aftonen. — Då blir det sannolikt en kall natt, sade miss Granger som ej var böjd för att beundra annat folks klokhetsåtgärder. Clarissa var naturligtvis mycket i sällskap med miss Granger, men fastän de arbetade, åkte och promenerade tillsammans, spelade croquet tillsammans och funderade på lösningen af samma cherader, är det tvifveloktigt huruvida det fanns mera sympati mellan dem båda än emellan Clarissa och lady Geraldine. Det fanns kanhända långt mindre; ty Clarissa Lovel hade varit intresserad af Geraldine Challoner, och hon var ej i ringaste grad intresterad af miss Granger. (Forts.)