Från Hufvudstaden, Eldsvåda utbröt i Måndags på förmiddagen i färgaren Risacks färgeri vid Drottninggatan. Dag. Nyh. meddelar härom följande: Ingen var inne i färgeriet då antändningen skedde; verkmästaren hade på en kort stund aflägsnat sig, och fann vid sin återkomst hela rummet uppfyldt af eld. En mängd brännbara ämnen förvarades derinne, hvarför man antager, att något af dessa först fattat eld, vare sig genom sjelfantändning eller genom antändning från eldstaden under ångpannan. Fönsterrutorna sprängdes med en lindrig knall strax efter eldens utbrott, hvilket gaf anledning antaga, det en explosion vållat olyckan. Hjelp tillskyndade genast från alla håll, och i främsta rummet tog det vid kloakbyggnaden anställda manskapet verksam del i släckningen, dels genom närmaste brandposts öppnande och slangs anskaffande, dels genom att skotta sand och jord i elden, hvilket sätt att släcka visade sig mycket verksammare än vattnet och hvarigenom man slutligen lyckades qväfva de ganska häftiga lågorna. — Hr Risack sjelt skadades tyvärr illa i ansigtet; en arbetare erhöll lindrigare skador. Inga brandsignaler gåfvos och kl. balf ett var all fara förbi. — Föreningen för frivillig vård af sårade och sjuke i fält hade i Måndags afton sin årssammankomst, hvilken bevistades af enkedrottningen och hertiginnan af Östergötland. Prins Oscar förde ordet. Efter Dag. Nyh:s redogörelse för förhandlingarne meddela vi följande: Till en början upplästes revisionsberättelsen för sistl. år, hvaraf framgick att föreningens kassabehållning, som d. 31 Dec. 1869 utgjorde 26,879 rdr 32 öre, vid ingången af detta år nedgått till 14,891 rdr 58 öre; orsaken härtill var att föreningen under kriget lät tillsända internationela agenturen i Basel ett belopp af icke mindre än 14,456 rdr. Mot denna åtgärd hade revisorerna framställt åtskilliga motiverade anmärkningar, de der likväl ej voro riktade mot verkställande utskottet, alldenstund understödet blifvit af föreningen på allmän extra sammankomst beslutadt. — Som i alla länder, der frivilliga sjukvårdsföreningar vunnit utbredning, dessa föreningars framgång i betydlig mån befordrats genom filialafdelningar, tillkännagaf utskottet i sin berättelse att det antagit stadgar för dylika föreningar, hvaraf tryckta exemplar finnas att tillgå; och uttalade utskottet den förhoppningen att dylika föreningar måtte komma att uppstå mångenstädes här i landet. — Efter generalmajor E. U. Rudebeck, som afgått från befattningen som vice ordförande, har utskottet invalt generalmajor A. G. Leijonhufvud. — I tur att afgå ur utskottet voro öfverfältläkaren P. O. Liljewalch, majer J. a. af Kullberg och regementsläkaren J. M. Lemchen; men blefvo dessa tre herrar till utskottsledamöter återvalda. — Sammanträdet afslöts med ett föredrag af lifmedikus d:r Edholm. ——— ——RE———— LV —o——vveve