Göteborgsposten – 1 november 1871, sida 1

et af mig sjelf, sedan jag lärt känna Darwins eori, ty jag kan ej uthärda den tanken, att i menniskor skulle härstamma från aporna. Den engelske korrespondent, som berättar lenna episod, tillfogar att detta dock ändtlisen är en handling och klagar i höga toer öfver att handlingens tid för öfrigt synes vara en försvunnen period för gamla England. Här hemma hör jag dagligen, isynnerhet af mina fez-bekrönta vänner, samma klagolåt i råga om gamla Danmark. Herregud, man är lå alltid så anspråksfull! Läste vi icke nyigen i alla våra tidningar panegyriska loftal öfver det sällskap af ädla män, som inköpt fastigheter i vår hufvudstads afskyvärda smutsgränd och pesthåla Peder Madsens-Gang, endast för att ställa dessa egendomar till kommunens disposition och dermed underlätta möjligheten af denna gränds borttagande! År detta icke en handling, som väl kan inregistreras i det gamla bekanta verket Mallings store og gode Handlinger.? Men ligger det verkligen lutter oegennytta till grund för denna handling? frågar man. Nå ja, det beror ju på hvar och en sjelf, om han vill vara skeptiker eller icke, men så mycket är under alla omständigheter säkert, att husen inköpts för att till inköpspris öfverlåtas till Köpenhamns kommun, när denna har lust till att förvärfva sig dem. En sådan lust har emellertid vår hederliga kommunalstyrelse nog icke, ty den brukar ej vara plågad af lust till betydelsefulla företag, men det kan ju dock hända, att den till slut en gång blef nödgad till att ge efter för den allmänna opinionen och verkligen vidtaga mått och steg för att förvandla det omtalade pesthålet, härden för hufvudstadens värsta utskum, nöd och uselhet, till en bred, vacker, modern gata. När detta skett, skola vi ej ha qvar många partier i Köpenhamn, som kunde behöfva en dansk baron Haussmann. Vår hufvudstad blir efterhand på det hela taget en rätt vacker stad; då Voldene blifvit raserade — ett företag, hvarvid man redan börjat lägga första handen — och på deras plats istället anlagts de projekterade breda promenaderna, hvilka skulle utgöra ett litet köpenhamnskt motstycke till Paris präktiga boulevarder, så kan den med sina vackra törstäder och sina något längre bort belägna eleganta villor till och med bli en rätt prydlig hufvudstad. Men allt detta tillhör framtiden och utsigterna för en sådan utvidgning kunna ej en gång efter arbetsplanen väntas realiserade förr än om 5 år. Låtom oss hålla oss till nutiden. Ätven för ögonblicket visar sig Köpenhamn både stort och vackert. Det s. k. nye Kvarter på Gammelholm har snart vuxit till en liten stad för sig, hvari icke ens vi köpenhamnare kunna hitta rätt. Då våra dagliga bestyr ej föra oss in i detta qvarter, så upptäcka vi nästan vid hvartenda besök der nya, glänsande, 5-våningsbyggnader och hela nya, breda gator. Man förstår ej ens riktigt, huru Köpenhamn kan skaffa invånare till hela denna massa af nyuppförda hus och man börjar ovilkorligen till att hysa förhoppningar om att hyrorna skola nedsättas, men ack! när flyttningsdagarne komma lär man sig inse att dessa törhoppningar varit i bög grad sanguiniska. Ej heller de nya lägenheterna på Gammelbolm äro synnerligen billiga. Men de äro vackra, luftiga och beqväma och qvarteret i sin helhet tar sig ståtligt ut. Ännu mera tilltalande skall det emellertid bli, då den gamla ekräplådan, som står vid utgången till detsamma — jag menar den nuvarande kungliga teatern — blir ersatt af en ny storartad byggnad. Äfven denna behagliga framtidsutsigt behöfver emellertid 5 år för att bli realiserad. Tillsvidare få vi låta oss nöja med hvad vi ha; det är tråkigt nog, men man får trösta sig med, att om än teatern ser skral ut till det yttre, så tar det, som derinne uppföres, sig icke så rasande ut. Vi ha verkligen under den nuvarande säsongen fått se icke så så goda föreställningar på vår kungliga teater. Det är visserligen sannt, att vi ej ha något öfverflöd på originala dramatiska produkter, men hvar har man för ögonblicket det? Till och med i Paris, dramats hittills nästan onttömliga jordmån, har man ju sedan teatrarnes återöppnanden efter Åkommunens dagar endast uppfört några få nya arbeten. Vår repertoire har hittills väsentligen utgjorts af repriser och af nya öfversättningar, men af de sålunda uppförda styckena ha, som sagdt åtskilliga fått ett godt, i flera afseenden till och med förträffligt utförande. Ett särskildt nöje har man af att besöka teatern, när Shakespeares stora skådespelCymbeline gifves. Det hör till säsongens nya öf— —— — 2 .A.mB3.AAA Ö(4