Göteborg d. 31 Oktober 1871. Dagen är glad — detta är den tanke som uttalats af vår kollega på platsen under en månads tid. Dagen är glad! Regeringen, som blifvit af oss (Göteborgs Handelsoch Sjöf.-Tidn.) både offentligen och enskilt (de roi å roi!) varnad för att ånyo framkomma med sitt armäförslag, hade likvisst haft den förmätenheten att göra sådant. Det tyckes tillochmed som om hon varit nog dristig till att vnderlåta att, vare sig pr posto eller i de allmänna kungörelserna, besvara den dels voffentliga dels enskilta varningen. Annorlunda kunna åtminstone vi ej förstå den till hälften elegiska, till bälften didaktiska strof, hvilken förekommer i H.-T:s senaste Lördagsnummer om en känslighet som förefinnes hos representationen (och förmodligen äfven hos f. d. representanter) Åför hvarje ord från ministerbänken, ja äfven för den personliga enkelheten och tillgängligheten. Sådan uraktlätenhet förtjenade hämnd, och det var i Andra kammarens majoritetsbröst, som Erionyerna uppslogo sin boning. Försvarsfrågan föll — icke såsom en och an