Göteborgsposten – 28 oktober 1871, sida 2

Frän Utlandet. Om man sär tro de i går ingångna tele grafiska uppgifterna från Österrike skulle de nu vara afgjordt, att ministåren Hohenwart sistone blifvit slagen at Beust och den unger ske ministerpresidenten Andrassy i förening Således har czechernas hopp om att kunne återvinna sin nationalitetsrätt och sin autonom ännu en gång gäckats. Att en sådan under. rättelse skall af den ursprungliga böhmiska befolkningen emottagas med den yttersta förbittring, är naturligt, och sällsamt skulle vara, om denna förbittring icke komme att så sjuda öfver, att ett formligt uppror, hvilket måste kufvas med vapenmakt, blefve följden. Czechernas förhoppningar ha varit högligen uppdrifna; deras sjunkande tillbaka till intet måste derför komma att kännas så mycket hårdare. Med oro afvakta vi de närmaste underrättelserna, ty det är synbart, att Österrike med detta steg ingalunda dragit sig ur krisen, utan tvärtom ännu alltjemt befinner sig midt i densamma. Det tyska elementet har segrat öfver det slaviska, och om man får tro Wienertidningarne, bar det häri understödts af Ungern, af magyarerna, hvilka sjelfva fruktat för söndrande rörelser af de icke-magyariska befolkningarne i de under Ungern lydande länderna. Detta skall lända czecherna till en varning och mana dem att för framtiden söka magyarernas allians mot tyskarne. Om gången af de förhandlingar, hvilka ledt till Hobenwarts afträdande, meddelas, att dessa förhandlingar varit både täta och lifliga. Grefve Hohenwart hade framlagt för kejsaren sitt förslag till en ny kejserlig skritvelse, hvilken skulle utgöra svar på den böhmiska landtdagens adress. Beust och Andrassy fordrade, att han skulle göra några ändringar bäri, och äfven kejsaren slöt sig till denna åsigt; men Hohenwart vägrade att ingå härpå förr, än han öfverlagt med czechernas ledare, d:r Rieger och Clam-Martinitz, med hvilka han i regeringens namn förhandlat och med hvilka han öfverenskommit om alla detaljerna i den böhmiska adressen med dess förslag till ny grundlag, fundamentalartiklar, och nationalitetslag. Äfven alla de öfriga ministrarne, utom Holzgethan, biträdde denna Hohenwarts mening, och man beslöt nu att kalla Rieger och Clam-Martinitz till Wien, för att höra, om dessa ville ingå på några eftergifter. De båda czecherhöfdingarne sammankallade genast i Prag de andra mera framstående czecherna och hade med dem under natten en liflig sammankomst, hvars resultat blef, att Rieger och Clam-Martinitz begåfvo sig följande dag till Wien. Här förklarade de, att Böhmens representanter icke ville ingå på någon ändring i sina fordringar, utan önskade, att adressen måtte besvaras på det sätt, som förut blifvit öfverenskommet, hvarför de äfven förkastade ett af Andrassy uppsatt förslag till kejserl. skrifvelse. I enlighet med denna deras utsago, afgaf grefve Hohenwart sitt svar till kejsaren och samtidigt dermed sin afskedsansökan, för den händelse att H. M:t icke skulle anse sig kunna bifalla deras begäran. Denna afskedsansökan har, heter det nu, blifrit antagen, men ingenting förljudes ännu om vem som fått i uppdrag att bilda det nya cabinettet. Tills detta blir tärdigt, kommer mellertid ministåren Hohenwart att fungera. Den första verkningen häraf blir väl den, tt czecherna å den böhmiska landtdagen komma att aflägsna sig derifrån, under det Ut tyskarne i stället skola der inträda, hvargenom landtdagen återigen förlorar sin kometens. I ett, om än medelbart, sammanhang med essa sorgliga tvister i Österrike står den vetydiga hållning, som det tyska kejsardömets iksdag intager mot detta land och hvilken ar en slående likhet med den tyska förbundsagens i Frankfurt hållning mot Danmark i fscende på hertigdömena. Å nämnde riksag har neml. Löwe-Calbe vid diskussionen m rikskrigeskatten yttrat: Några farhågor ;r krig äro omotiverade. Frankrike kan icke nsamt föra krig, och några allianser skall det vårligen finna. Den första allians, som Frankke städse velat ha, är Österrike. Men kaar man blicken på Österrikes stämning fter kriget, så finner man, att de tyska österkarne slöto sig entusiastiskt till den tyska sken, så att den österrikiska regeringen icke unde, älven om hon ville, taga parti mot yskland. Nu ser man i Österrike tyskarne nderkastade (?) emot dem stående minoriteter. sterrike skall derför icke söka tvist med yskland, emedan det tyska riket skall närast skydda de tyska bröderna i Österrike.VO — —-— mv eo m mm TE H— 2 — 2— — — —0 F— — Från Chicago skrifves under 4 11